Nu är höstsäsongen igång. Detta har märkts ganska tydligt på bloggen här då det var ett tag sen jag skrev nu. Min fritid har ätits upp av höstens första titlar, och vilken start det har varit på denna nästan ordagranna lavin av spel som inletts nu och som kommer att fortsätta hela vägen fram till december.
Först ut var Deus Ex: Human Revolution, ett spel som jag inte ens hade räknat med att jag skulle köpa nu. Jag hade planerat att köpa det senare när det blivit lite billigare samt när det fanns mer tid att ta in ett djupt och engagerande rollspel. Denna planen föll ganska fort när jag hittade spelet för lite drygt 300 kr samtidigt som min impulskontroll fallerade. Deus Ex: HR är det tredje spelet i serien och även fall jag inte är speciellt insatt i de tidigare spelen så gör det inte så hemskt mycket då detta utspelar sig innan föregångarna. Spelet börjar i Detroit år 2027 där protagonisten Adam Jensen är säkerhetsansvarig för Sarif Industries, ett av världens ledande företag när det gäller fysiska implantat. Då talar vi inte kosmetiska förbättringar utan implantat för olika kroppsdelar för att göra dig starkare, snabbare och mer effektiv i olika situationer. Bolaget har nyligen gjort ett genombrott som ska presenteras på en stor presskonferens men innan detta hinner ske så attackeras laboratoriet och de ledande personerna inom projektet, däribland din före detta flickvän, dödas. Du själv blir svårt skadad och räddas med hjälp av en mängd olika implantat för att återställa de demolerade kroppsdelarna. Efter att du återhämtat dig är förstås ditt uppdrag att utreda attacken och reda ut vem som är bakom det hela.
Spelet i sig är i förstapersonsperspektiv, men det är definitivt ingen shooter även fall du kan välja att spela i den stilen. Känslan jag får av spelet är dock att man uppmuntras ganska mycket att spela en diskret karaktär som smyger förbi vakter istället för att döda allt som rör sig. Själva spelkänslan just när man ska infiltrera byggnader ger mig starka vibbar från Metal Gear Solid, och det tilltalar mig extremt mycket. Utöver smygelementen så finns även rollspelselement. Du samlar xp för i princip allt du gör och när du går upp i level får du poäng som du distribuerar ut i diverse färdigheter. Det kan vara att du uppgraderar din hacking skill för att minska risken att utlösa larm när du försöker bryta dig in i ett system, eller så kan det vara att du uppgraderar dina armimplantat för att reducera rekylen i ditt vapen.
Nu är jag ännu inte klar med detta spelet än men jag börjar närma mig slutet. Intrycken är till 99% goda. Stämningen och upplägget i spelet är riktigt bra, men dessvärre har utvecklarna känt sig tvungna att lägga in klassiska bossfighter med jämna mellanrum. Detta känns ytterligare felplacerat med tanke på att man har ett kraftigt underläge om man specialiserat sin karaktär på något annat än strid. Det finns inga alternativa sätt att klara bossfighterna, utan du är tvingad att slåss. Hittills har det inte varit ett jätteproblem då man kunnat exploatera striderna med speciella taktiker, men det känns onödigt att lägga in ett typiskt beprövat spelelement bara för att kunna kryssa i en checkbox på innehållsförteckningen. Det är dock svårt att hitta saker att klaga på i övrigt än så länge, men jag återkommer nog med en recension senare.
Nu tidigare i veckan så släpptes anledning nummer två till att min bloggfrekvens sjunkit, närmare bestämt Resistance 3. Resistance-serien är i mina ögon en starkt underskattad serie som inte sålt i närheten av det antal som spelen förtjänar. Spelet är en shooter i förstaperson från Insomniac Games, de smått genialiska utvecklarna av Ratchet & Clank-spelen. Till skillnad från Ratchet & Clank är dock Resistance en mycket mörkare och mer allvarlig serie som utnyttjar konceptet med alternativ historia som jag är så väldigt förtjust i.
En snabb sammanfattning av storyn är att i början av 1900-talet kraschade en meteorit i Ryssland, något som blivit känt som Tunguskahändelsen. Med denna meteroit följde en utomjordisk livsform som kallas för Chimera som är en form av parasit som tar över värdkroppar (i detta fallet alla människor) och förvandlar dem till hybridlivsformer. I första spelet fick du slåss mot Chimera när de invaderade och tog över Europa. Andra spelet utspelade sig i Nordamerika, och där är du även nu i tredje spelet. Skillnaden är att läget är så pass hopplöst nu att ca 90% av jordens befolkning blivit utplånad eller konverterade till hybrider. De få människor som finns kvar gömmer sig och för gerillakrig mot de invaderande styrkorna, men är förstås hopplöst underlägsna i både utrustning och bemanning. Detta känns även tydligt i stämningen som etableras i spelet genom musik och omgivning. I princip allt du stöter på är förfallet eller sönderbombat.
Du spelar som Joseph Capelli som tidigare varit en soldat men som blev friställd, och därefter beslöt sig för att fokusera på sin familj istället för att delta i en hopplös strid mot Chimerastyrkorna. Till slut märker han dock att det inte går att fly längre och tvingas att bege sig på en lång resa från Oklahoma till New York för att stänga ett maskhål som öppnats över staden. Genom maskhålet planerar Chimeras att drastiskt sänka temperaturen på vår planet eftersom de själva inte kan hantera vår temperatur utan att vara utrustade med kylsystem. Sänkningen av temperaturen kommer förstås att betyda slutet för alla människor.
Detta spel har jag inte hunnit speciellt långt i och har därför inte så hemskt många intryck att dela ännu. Första känslorna är dock extremt positiva, och det är hittills det solklart bästa spelet i serien. Även här kommer jag att återkomma med en recension inom kort.
Helgen som kommer nu kommer att vara ganska spelfylld och därefter har jag betydligt mer att skriva om och dela med mig. En sak är klar i alla fall, årets höstsäsong har börjat på ett fantastiskt vis och det kommer bara att bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar