The Walking Dead

Nu i veckan släpptes Telltales nya äventyrsspel baserat på den fantastiska zombieserien The Walking Dead. I stil med deras föregående skapelser så är det ett episodiskt spel som släpps i fem delar och delarna ska släppas månatligen enligt planerna. Om man spelat de tidigare spelen så känner man igen sig rätt bra i själva spelmotorn, men där upphör alla likheter. Till skillnad från deras typiska humoristiska tecknade stil möts vi här av en rå och brutal värld för att matcha apokalypsen som skildras i de ursprungliga serieböckerna. Jag var lite skeptisk till om Telltale skulle lyckas genomföra det, men efter att ha spelat igenom första episoden är jag helsåld.

Som jag nämnde så baseras spelet på serieböckerna och därför så följer inte spelet samma storyspår som tv-serien gör. Du kan emellanåt stöta på karaktärer du känner igen från tv-serien men huvudkaraktären är helt ny. Du spelar som Lee Everett, en universitetslärare i historia, som börjar spelet i baksätet på en polisbil. Du ska transporteras till fängelset på grund av ett brott du blivit dömd för, men under resans gång råkar bilen ut för en olycka och du hamnar i diket. När du vaknar till liv igen är du ganska illa tilltygad men tar dig ut ur bilen. Sakta men säkert börjar du misstänka att saker inte står helt rätt till, och det bekräftas strax därefter genom ditt första zombiemöte. Du lyckas nätt och jämnt ta dig därifrån med livet i behåll och stöter på en liten 8-årig flicka vid namn Clementine. Hennes föräldrar är bortresta och hennes barnvakt har haft ett mindre lyckat möte med zombies, och hon är därför helt ensam. Lee övertygar henne att de ska försöka hitta hennes föräldrar och de blir följeslagare i kampen för att hitta ett säkert gömställe.

Hela denna sekvens jag beskrivit bara dryper av stämning och jag kände mig hela tiden tvungen att tänka igenom mina beslut om vad jag skulle säga till den här lilla flickan för att inte skrämma livet ur henne. En stor del av de beslut man tar och saker man säger till andra karaktärer har konsekvenser för senare dialoger och händelser, och därför är det väldigt viktigt att inte bränna broar man kan behöva senare. Bara den första delen som jag spelat sätts du inför ett gäng tuffa beslut som du måste ta snabbt eftersom det finns en tidspress på dig. Besluten är aldrig svart eller vitt, utan alltid en form av gråzon som gör att oavsett vad du väljer så kommer någon form av konflikt att uppstå förr eller senare. Det gör mig extremt hoppfull inför kommande delar då den dynamiska storyn kommer att bjuda på en form av personlig story. Dessutom får man kontinuerligt reda på mer om Lee och vad han egentligen gjort för att dömas till fängelse och vad hans bakgrund är. Jag rekommenderar detta spel varmt till alla fans av The Walking Dead och äventyrsspel.

E3-mässan börjar närma sig

E3-mässan är spelbranschens julafton och nu är det bara lite drygt en månad dit. Man behöver dock inte titta i kalendern för att märka att det närmar sig, för i vanlig ordning så bjuder våren på en hel del tillkännagivanden samt teaser trailers som sedan högst sannolikt kommer att vara i fokus på E3. Bara den gångna veckan har det dykt upp information om titlar av yppersta klass, såsom God of War: Ascension, Dishonored och Crysis 3. För ett par veckor sen hade både Namco och Capcom pressevent där de visade upp sina planer för de kommande 12 månaderna och där visade Capcom upp Lost Planet 3. Inte en titel i hypemässig klass med de tidigare nämnda spelen, men ändå ett intressant spel. Utöver detta så har Activision hintat lite om att det kommer att släppas lite information om det nya Call of Duty i början av maj. Det börjar som sagt hända lite saker nu.

Vad kommer då att hända på E3? I vanlig ordning kommer ju alla tre plattformstillverkarna ha sina presskonferenser innan mässan drar igång officiellt. Först ut är Microsoft den fjärde juni följt av Sony senare samma dag och sen kommer Nintendo att ha sin presentation dagen efter. Nintendo kommer att ha väldigt mycket fokus på sin lansering av Wii U och hoppas nog att kunna sälja in konceptet lite bättre denna gången. Det fanns fler frågor än svar om vad Wii U var för något efter förra årets presentation. Jag hoppas på en bra genomgång av hårdvara och vad den faktiskt kan göra för att de ska kunna visa att designen inte bara är en gimmick. Jag håller dock inte förväntningarna speciellt höga med tanke på förra årets förvirring. Vad Sony och Microsoft har att erbjuda är dock lite mer osäkert. Båda företagen har vidhållit att de inte kommer att visa ny hårdvara trots att de båda sannolikt kommer att släppa nya konsoler innan slutet av nästa år. Jag tror inte vi kommer att få se en ny Xbox eller Playstation på E3 i år, men det hade inte förvånat mig om någon av dem (eller båda) mörkar sanningen för att överraska med en stor reveal. Jag tror definitivt inte att det kommer att finnas demostationer, men det är inte osannolikt att ha konceptbyggen och så kallade "target renders" för att visa upp hur deras vision ser ut samt att berätta om eventuella tjänster och funktioner med hårdvaran. För jämförelse så visades ju till exempel Playstation 3 på E3-mässan 2005 och lanserades i november 2006, så det har ju skett tidigare.

Microsoft kommer sannolikt att köra på sina säkra kort och försöka integrera fler och fler mediatjänster till Xbox Live. Det är ett rätt imponerande utbud de har nu, men problemet är att det enbart är intressant för kunder i USA så jag har svårt att bli såld på deras fokus. Utöver det så kommer de sannolikt att bjuda på den traditionsenliga livedemon av årets Call of Duty. De kommer väl även att för tredje året i rad försöka övertala oss att Kinect är revolutionerande och ett måste för "core gamers", vilket verkligen har backats upp av alla de fantastiska spel som erbjudits hittills. Kinect Star Wars kommer att ligga och svida på näthinnan i många år framöver. Det är svårt att säga vad deras största bomb kommer att vara. Om det nu är så att de inte har ny hårdvara att visa upp så vilar nog deras största hopp på Halo 4, om de inte har någon ytterligare exklusiv titel som inte är tillkännagiven än.

Sony är lite svårlästa detta året. En sak är dock säker, de måste lägga krut på Vita för den tappar fortfarande mark i Japan. Dock är E3 en mässa som är riktad åt en mer västerländsk marknad så jag tror inte att det är prio 1 här. Dock så behöver de börja visa upp en hel del spel för det har varit ganska tunnsått med releaser på konsolen efter det ganska omfattande utbudet vid lanseringen. Jag tror vi kommer att få en rejäl genomgång av God of War: Ascension även fall det inte kommer att dyka upp förrän till våren nästa år. Sannolikt kommer vi att få se mer av Naughty Dog's The Last of Us också, och för Sonys skull hoppas jag även på att vi får ett releasedatum för The Last Guardian. Om det inte sker så tror jag inte längre att det kommer att släppas alls. För er som läste förra stycket och tänkte "jäkla Sony fanboy" så kan jag meddela att Sony inte heller kommer undan med sitt ofrånkomliga snack om Playstation Move. Motion gaming är en förlegad gimmick som dog ut samtidigt som Wii började tappa i försäljning. När det gäller deras största nyhet så är det precis som med Microsoft väldigt svårt att säga i dagsläget. Sony har ju ett stort antal interna studios som kan ha intressanta hemliga projekt på gång, men jag sticker faktiskt ut hakan så säger att Sony absolut kommer att visa något av Playstation 4. Deras retorik de senaste månaderna har varit tydlig angående att de inte tänker vara tvåa in på marknaden nästa generation. Det är en högoddsare, men det hade varit logiskt. Om 43 dagar vet vi hur det blir.

Tankar om nästa konsolgeneration

Eftersom nuvarande konsolgeneration börjar nå sitt slut så spekuleras det friskt om vad nästa generation kan erbjuda. Jag har själv skrivit lite om dessa spekulationer men då fokuserat på hårdvaruspecifikationer. Nu tänkte jag dock gå mer på djupet om vad spelaren kommer att få se för skillnader i de spel som kommer till nästa generation. Det diskuterades en del på IGN's Podcast Unlocked nyligen och då ville medverkande Steven Hopper och Scott Lowe spela ned betydelsen av ny hårdvara eftersom de ansåg att nuvarande konsolplattformar redan håller så pass hög grafisk kvalitet att det inte finns mycket mer att hämta med kraftfullare processorer och grafikkort. Låt gå att det fortfarande släpps spel som är snyggare och mer avancerade än vad som funnits tidigare, men enligt min åsikt är flaskhalsen ganska nära nu.

Om man bara tittar på det ytliga så finns det idag inte tillräckligt med kraft i nuvarande maskiner att köra spel i 1080p med 60 FPS i framerate. En stor majoritet har 720p som grundupplösning och därefter så skalas grafiken upp till 1080p. Trots den lägre upplösningen så har många spel ändå problem att hålla sin framerate stabilt över 30 FPS och detta är ju en tydlig och självklar bit som kan förbättras. En högre upplösning ger skarpare texturer som i sin tur leder till mer realistiska spelmiljöer. Den extra prestandan kan ju även användas till mer avancerade ljuseffekter som kan bygga stämning på ett helt annat vis. Det finns möjligheter att rendera ett större avstånd vilket förhindrar "popping" av miljöer och texturer. Dvs du kan röra dig framåt i en spelvärld utan att det plötsligt poppar upp ett träd eller ett hus som inte hunnit renderas färdigt än. Det finns många spel idag som lider av ganska grov texturpopping, men i synnerhet spelet Rage. Där kan du tydligt se hur texturerna skalas i kvalitet när du vänder dig hastigt. Mer hästkrafter i maskinen ger också möjlighet att bygga mer avancerade spelmotorer som har stöd för förstörbar miljö, i likhet med Frostbite 2-motorn som används i Battlefield 3. Det är i dagsläget det största beviset på hur föråldrad konsolhårdvaran är jämfört med en vettig spel-PC då både PS3 och 360-versionen av Battlefield 3 är markant nedskalat i både grafisk kvalitet och i de förstörbara modellerna.

Utöver bara det ytliga så finns det ju möjligheten att till exempel skripta mer avancerad artificiell intelligens. AI är en väldigt processortung bit när man vill ha en avancerad rutin som anpassar sig efter spelarbeteende eller dylikt. Det är kanske ingenting som genomsnittsgamern reflekterar över, men det är något som kan skapa en betydligt mer intressant spelupplevelse. Om man möter fiender som man faktiskt för ett intryck av att de tänker dynamiskt så är det något som förhöjer situationen i spelet och man känner sig mer involverad. Fysik är en annan komponent som kan vara väldigt processortung. Om man vill ha en övertygande simulation av en verklig situation så är det viktigt att fysiken överensstämmer med verkligheten. Om du har mer prestanda över att leka med i maskinen så kan man kombinera den högre grafiska kvaliteten med en mer avancerad fysikmotor som då skapar en synergieffekt för realismen.

Detta är ju bara ett fåtal exempel på vad som kommer att förbättras med mer avancerad hårdvara, men det känns märkligt när de som faktiskt är experterna i branschen inte lyckas belysa detta på ett bättre sätt. Självklart är det ju så att vi erbjuds otroligt avancerade upplevelser på dagens spelkonsoler, men man behöver inte leta länge efter PC-spel som är betydligt längre komna. Det är inte heller så att du behöver ha en monstermaskin för 25,000 kr för att få en bättre upplevelse i till exempel Battlefield 3, utan det räcker att ha en relativt blygsam maskin för att ändå se en markant skillnad. Trots detta är jag dock en konsolgamer då jag föredrar soffan framför kontorsstolen och handkontrollen framför mus och tangentbord och det är detta som gör att jag längtar efter nästa generation. Det mesta pekar åt att vi är ca 1,5 år bort fortfarande innan det börjar komma något nytt på hårdvarufronten, men jag tvivlar på att jag kommer att sitta sysslolös till dess.

Ett sidospår till MMO-världen

Denna helgen hade jag möjligheten att testa det kommande MMO-spelet TERA (The Exiled Realm of Arborea) då jag lyckades snappa upp en betanyckel via Eurogamer. Med erfarenhet från många timmar med bland annat Anarchy Online och World of Warcraft har jag spelat min beskärda del av dessa onlinespel, men det har varit länge sen jag fastnade så totalt för ett MMO som jag gjorde när World of Warcraft släpptes. Det finns dock ett par anledningar till detta. Dels så spelade jag så pass mycket World of Warcraft att jag helt enkelt brände ut mig. Jag har försökt återvända till spelet nu vid ett senare tillfälle, och det är kul i ett par timmar tills jag kommer in i de gamla hjulspåren igen och känner att jag inte får ut något av spelet. Eftersom många nya MMO-spel får mycket av sin inspiration från Blizzards mästerverk så känns de nya spelen lite för bekanta, och känslan av att jag har gjort det här förr infinner sig. Den andra anledningen är att MMO-spel sväljer väldigt mycket av din tid. Det är självklart upp till dig själv hur mycket du spelar, men jag känner personligen lite av en press att spela så mycket som möjligt eftersom det oftast finns en månadsprenumeration involverat. Detta gör att jag har mindre tid att spela alla andra spel som intresserar mig, vilket skapar en viss stress. Detta i kombination med att ingen egentligen har lyckats slå World of Warcraft på fingrarna ännu gör att intresset för genren har svalnat från min sida.

Med jämna mellanrum tar jag dock chansen att testa de nya utmanarna på marknaden, som i detta fallet blev TERA. Spelet är nu i betastadiet med planerad lansering om knappt en månad. När man startar upp spelet får man i bekant stil välja mellan åtta raser och sju klasser. Raserna skiljer sig ganska rejält utseendemässigt och har specifika fördelar och nackdelar jämfört med andra, vilket också är ett standardformat. Något som stack ut var dock att vissa av klasserna känns en aning underliga. Till exempel har vi de förvuxna blandningarna mellan tvättbjörn och koalabjörnar som heter Popori eller, den raka motpolen, Elin som är modellerad efter en typisk sexig animetjej fast med kaninöron. Av någon märklig anledning så var servern jag spelade på ganska överpopulerad med Elinkaraktärer, vilket kanske berättar något om åldersgrupp och kön på de som spelade. Klasserna är uppdelade i typiska kategorier som tank, DPS och healer och bjöd inte på något extremt nyskapande där heller. Nu fanns det förstås inte tid eller ork att testa precis alla klasser men min Mystic som jag fick upp till level 13 kändes inte direkt som något banbrytande. Det är en magiker med fokusen uppdelad på DPS, support heal och summons och är sannolikt en klass som kommer att hatas av alla som inte spelar den. Anledningen till detta är att det var totalt omöjligt att dö. Oavsett hur många fiender jag lyckades dra på mig kunde jag alltid i lugn och ro rensa bort dem. Jag lyckades även att helt själv sänka en av de första bossarna som man egentligen borde ha en grupp andra spelare med sig för att ta.

TERA är ett väldigt vackert spel för att vara ett MMO faktiskt. Det är byggt på Unreal Engine 3 som fortfarande håller rätt bra trots några år på nacken. Miljöerna jag hann med att se var ganska välgjorda och det kändes som en helt ok fantasyvärld som jag skulle vilja lära mig historian i. Menysystem påminner en hel del om World of Warcraft och det gör även craftingsystemet. Questsystemet fungerar bra och hjälper dig att naturligt ta dig vidare så att du får utforska världen samtidigt som du levlar upp. Mig veterligen så var detta en ganska omfattande betatest i helgen och om så är fallet är det ett gott betyg till utvecklarna Frogster Interactive, för jag upplevde inte ett enda tekniskt problem under hela helgen. Det är ingen enkel uppgift när man talar om ett så massivt projekt som ett MMORPG. Allt som allt så kan jag faktiskt inte hitta något direkt fel med spelet som jag kan peka på bortsett från en sak. Det var helt enkelt inte speciellt kul. Det kanske låter lite underligt när jag spenderat kanske 5-6 timmar med spelet i helgen, men det kommer från gamla MMO-vanor. Jag kom på mig själv att till slut stänga av ljudet i spelet och lyssna på podcasts istället. Jag läste inte vad uppdragen handlade om utan sprang bara till målet, dödade x antal odjur och återvände till uppdragsgivaren. Nu när betahelgen är över så känner jag mig helt klar med spelet. Jag känner inget sug överhuvudtaget att återvända. Om detta beror på någon av de anledningar jag nämnde i början av inlägget kan jag inte svära på, men det fanns helt enkelt inget som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Jag har kanske bränt ut mig på själv MMO-konceptet i sig, vem vet. Är du dock sugen på ett nytt MMO som funkar bra och som utspelar sig i en intressant värld så kan det dock vara värt att kika på.

Intryck av Diablo 3 betan

Jag har nu i ett par veckor haft tillgång till betaversionen av vårens absoluta höjdpunkt, Diablo 3. Jag har tidigare övervägt att skriva några rader om spelet men eftersom jag haft en del tekniska problem med betaversionen var det svårt att ge en rättvis redovisning av mina intryck. Nyligen kom det dock en ganska omfattande patch till betan som lyckligtvis fick spelet att rulla väldigt mycket bättre på min dator, vilket förstås var något jag sett fram emot efter att ha kämpat lite med att få spelet att fungera. I höstas fick jag nöjet att testa spelet på Gamex i Kista, och även fall det är samma område man får spela på så har ju själva spelet gjort gigantiska framsteg sedan dess.

De största, eller egentligen de enda farhågorna jag hade när det gäller Diablo 3 är ju det faktum att de strippat bort mycket av den gamla strukturen med attribut och färdighetsträd. Attributen finns ju förstås kvar i spelet, men de delas ut automatiskt på de olika kategorierna beroende på vilken klass du spelar. Det gamla inarbetade  konceptet med att placera ut poäng på olika färdigheter är också borttaget vilket var det som gjorde mig mest orolig. Det gav genast intrycket av att Blizzard ville dumma ner spelet för att tilltala en större målgrupp, något som dessvärre inte är ovanligt numera. Blizzard har dock ersatt trädet med ett gäng olika kategorier av färdigheter varav varje kategori har 3-4 olika färdigheter att välja mellan, och sen finns det ytterligare alternativ som heter runor som man kan utnyttja för att vidare skräddarsy sina val. Som ett exempel så har klassen Monk en sparkattack som du genom att lägga till en runa lägger till en eldeffekt på sparken som gör extra skada. Utöver runor så får man tillgång till passiva färdigheter som du alltid har igång. Dessa passiva effekter kan vara allt från att du kan röra dig fortare till att de förstärker en specifik färdighet som din karaktär har. Det må låta en aning invecklat när man förklarar det i skrift, men det är utmärkt förklarat i spelet då du successivt får tillgång till fler saker istället för att allt dumpas i knät på dig från början. Det är med andra ord ett utmärkt sätt att få mångfald i ett system som vid första anblick ser ganska ytligt ut.

Betaversionen innehåller första akten i spelet vilket innebär ca 1-2 timmars speltid. Dock får du fri tillgång till alla fem karaktärsklasserna vilket förlänger speltiden signifikativt. Samtidigt så finns det spår av de slumpade kartorna som fanns i Diablo 2 som gjorde att varje genomspelning av spelet gav en annorlunda väg att gå. Det finns inte samma utsträckning av slumpgenererat material, men åtminstone de underjordiska sektionerna skiljer sig markant från gång till gång. Karaktärerna skiljer sig också väldigt mycket i spelstil från den mänskliga ångvälten du har i Barbarian till Witch Doctor som gärna skickar fram horder av diverse djur som uppehåller fiendernas uppmärksamhet. Givetvis finns ju fortfarande den stora haken som fick spelare att återvända gång på gång till Diablo 2, och det är utrustningen. Det dröjer inte länge förrän du börjar hitta utrustning i spelet som har +% i Magic Find och du får flashbacks 10 år bakåt när man satt och försökte avväga sin utrustning så att man hade maximalt med Magic Find utan att inverka för mycket på din förmåga att ha ihjäl monster. Motivet med detta är förstås att öka chanserna att hitta bättre utrustning, och det är ett fantastiskt begär som uppstår där du alltid siktar efter att förbättra din karaktär.

Den stora frågan är dock om den där känslan finns kvar. Den där känslan som alla konkurrenter försöker fånga, men aldrig riktigt lyckas. Den känslan som kan få dig att sitta och nöta en och samma boss fram till kl 3 på natten för att du har på känn att du förmodligen får det där svärdet du behöver. Nästa gång. Eller nästa igen. Från det jag har haft möjlighet att spela så måste  jag säga att svaret är ett övertygande ja. Jag känner mig säker på att jag kommer att spendera en på tok för stor mängd tid att finslipa min karaktär när spelet släpps den 15:e maj och den dagen kan helt enkelt inte komma fort nog. Det största problemet som återstår nu är att välja vilken klass jag ska börja med. Jag får nog köra igenom betan ett par gånger till.

Kickstarter - den nya trenden

När Tim Schafer och hans Double Fine lyckades finansiera sin vision av ett nytt äventyrsspel via Kickstarter har  det verkligen skapats en trend inom spelbranschen att prova sin lycka via Kickstarter. Majoriteten av projekten som har dykt upp är enklare spel ämnade för mobila plattformar. Inte många av dem har haft samma ambitionsnivå som Double Fine hade, men har inte heller haft samma draghjälp med ett av branschens tyngsta namn. Det finns dock ett par undantag som är värda att hålla ögonen på.

Strax efter Double Fine lyckades så extremt bra med sin kampanj så dök det upp ett projekt med Wasteland 2. För de som varit gamers lika länge som jag var detta snudd på julafton. Det ursprungliga Wasteland släpptes 1988 och var ett turordningsbaserat rollspel i en postapokalyptisk miljö. Det blev väldigt populärt och vann pris som bästa äventyrsspel det året, men vad som är ännu större är att det var den största inspirationskällan till Fallout. Spelet var förstås ganska primitivt med dagens mått mätt, men det hade precis de element som många av dagens spel bygger på fortfarande och var därför rätt mycket före sin tid. Skaparen Brian Fargo är därför sedd av många som en visionär, och jag ser personligen fram emot vad han och teamet på inXile kan erbjuda denna gången. Det är fortfarande en vecka kvar på insamlingen så ni som är intresserad kan donera pengar här.

Ett annat projekt som ser lovande ut är Shadowrun Returns. Många gamers hör dessvärre Shadowrun och påminns om det ganska utskällda FPS-spelet som släpptes 2007 till Xbox 360 och PC och även fall det är samma universum så kan det inte vara mer vitt skilda spel. Det spel som släpptes då var tecken på hur fel det kan bli när en utgivare börjar få för mycket makt i en kreativa processen, då FPS är en betydligt mer lättsåld genre än rollspel. Ursprungligen så var Shadowrun ett pen & paper-rollspel som släpptes 1989 och som hade en väldigt intressant blandning av fantasy i en framtidsmiljö a'la Bladerunner. Det blev väldigt populärt och gjordes sedan i en rad olika konsolversioner fram tills det blev omstruktererat till ett FPS och sedermera sågat av de flesta fans trots att det fick en del helt ok recensioner. Nu vill dock Jordan Weisman och hans Harebrained Schemes återfånga den gamla rollspelskänslan men i likhet med Wasteland 2 så finns det inga utgivare som vill investera pengar i ett turordningsbaserat, storydrivet rollspel idag. Om Shadowrun Returns är något som lockar så kan ni donera här.

Det är väldigt kul att se dessa klassiska spel få ett nytt liv tack vare crowd funding. Förhoppningsvis är detta ett tydligt meddelande till utgivare att det faktiskt finns en väldigt hängiven skara gamers som faktiskt kan tänka sig att köpa spel som inte är action i första- eller tredjepersonsperspektiv. Double Fine lyckades samla in knappt $3,5 miljoner i donationer från fans på en månad och även fall detta inte är mycket relativt till vad dagens spelbudget kan ligga på så är det något som utvecklarna kan använda utan att en utgivare står och pekar med hela handen om vad spelet ska innehålla. Tim Schafer sa i en intervju att han aldrig tidigare känt sig så motiverad att erbjuda ett spel som är av hög kvalitet, för nu sitter de med sina kunders pengar och inte ett stort företags investeringar. En del projekt på Kickstarter har nu även börjar med kampanjen "Kicking it forward", vilket innebär att de kommer att investera 5% av spelets intäkter i andra Kickstarterprojekt. Därmed har det skapats ett riktigt sammanhängande community bland indieutvecklare på Kickstarter. Det ska bli väldigt intressant att se när några av dessa projekt börjar bli färdiga produkter då man får en helt annan insikt i utvecklingen när man själv till viss del är delaktig i processen. Double Fine har precis släppt första delen i sin dokumentärserie om sitt projekt där de lovat att vara väldigt transparenta i hela utvecklingen av spelet. Det ska bli fantastiskt kul att följa den kreativa processen fram till en färdig produkt, och jag förväntar mig att de kommer att blåsa nytt liv i äventyrsgenren.

Ännu ett coop-kapitel avklarat

Som jag nämnt i tidigare inlägg så spelar jag ju regelbundet coop-spel tillsammans med en god vän, och denna helg var inget undantag. Denna helg satte vi dessutom punkt för vårt aktuella projekt, närmare bestämt Modern Warfare 3. Det har varit en omfattande tidsinvestering som bjudit på många höjdpunkter och sin beskärda del av frustrerade vrål och svordomar. Majoriteten av uppdragen i Spec Ops var riktigt välgjorda, men det fanns dessvärre en del lågvattenmärken också som kändes lite löjligt svåra. Det är detta som har gjort att spelklockan stannade på drygt 48 timmar effektiv speltid. Lyckligtvis fanns ju det fantastiska Spec Ops Survival också för att ge oss tid att hämta oss från eventuella motgångar vi hade i uppdragen, och vill nog påstå att det faktiskt var höjdpunkten i spelet.

Jag medger att jag var skeptisk till en början då precis alla actionspel nuförtiden har någon form av vågbaserad multiplayer och det börjar bli en aning uttjatat. Infinity Ward erbjuder dock en fantastiskt balanserad utmaning som är en fröjd att uppleva. Det ställer höga krav på att vara samspelt med din medspelare, något som vi fick lära oss ganska omgående. Vi lärde oss att använda oss av varandras styrkor för att hitta rätt område på kartorna för att sätta upp vår försvarspunkt. Varje ny karta var ett äventyr, och även fall de första banorna inte var så hemskt svåra så gav de en bra inblick i hur man behöver lägga upp taktik och hur man får vara flexibel ifall planerna inte riktigt funkar som tänkt. Det är något som är extremt viktigt framåt slutet när spelet verkligen kastar allt som finns att kasta på dig samtidigt. Jag vill inte gärna bli jagad av tre juggernauts och en attackhelikopter någon gång snart igen.

Inom en snar framtid kommer det dock att vara dags att ge sig in i striden igen då Infinity Ward börjat släppa nya uppdrag till Spec Ops samt nya kartor till Survival. De är redan släppta på Xbox på grund av en exklusivitetsdeal där Microsoft betalade Activision för att få DLC till Call of Duty-spelen en månad innan andra plattformar. Utöver denna barriär har Activision själva infört ett VIP-system där man kan betala 500 kr för en prenumeration där all DLC ingår, samt att du får ett försprång på releasen. Det är inte ännu satt något datum för när DLC kan tänkas dyka upp på PS3 för icke-Eliteanvändare men det borde inte dröja så hemskt mycket längre nu då kartorna började släppas för alla på Xbox Live förra månaden.

Det ska bli väldigt intressant att se vad som nu kommer att ske med Call of Duty från Infinity Ward. Årets upplaga utvecklas ju av Treyarch och kommer därför inte att ha samma Spec Ops-läge då Treyarch sannolikt kommer att vidhålla sin förtjusning för Zombie mode. Det är fortfarande osäkert vad Infinity Ward kommer att erbjuda då de avslutade storyn i Modern Warfare-serien nu i det tredje spelet. Det kan eventuellt kännas lite märkligt om de inte hittar på något speciellt med nästa spel utan fortsätter i nutid fast med annan story. Huvudsaken är att de bibehåller Spec Ops då det har varit den stora säljande faktorn för min del. Detta är dock en långt senare fråga. Första prioritering nu är att hitta ett nytt projekt för de traditionsenliga coopkvällarna.

En återblick på Vitalanseringen

Playstation Vita lanserades globalt för cirka 1,5 månad sen nu och har haft blandad framgång. I Japan blir den fortfarande totalt krossad av 3DS när man jämför försäljningssiffrorna, medan det går lite bättre i Europa och Nordamerika. Sony är dock ganska tystlåtna rörande försäljningssiffrorna här så jag misstänker att den inte riktigt lever upp till förhoppningarna. Det stora skälet till att det går så knackigt i Japan är som jag nämnt i tidigare inlägg att det fattas riktigt bra titlar för den japanska målgruppen. I princip alla spel som släppts hittills har en tydlig inriktning på en västerländsk marknad, undantaget Gravity Rush och ett fåtal andra titlar. Samtidigt som det fattas en del säljande titlar till Vita så har Nintendo lagt in högväxeln och bara öst ut storsäljare sedan december. Vita behöver verkligen ett Monster Hunter för att försäljningen ska komma igång på allvar i Japan.

Lanseringen i övriga världen gick dock betydligt bättre då det fanns ett fantastiskt stort utbud av spel tillgängligt vid dag 1. Utbudet var inte bara stort i antal, utan det handlade om en hel del riktigt bra titlar och en bra bredd när man tittade på de olika genrer som erbjöds. Problemet som uppstått nu är dock att det blivit en liten baksmälla på grund av att alla releaser packades in under de första veckorna, och nu finns det inte längre något intressant på gång inom en snar framtid. Sony ville till varje pris undvika det misstag som Nintendo gjorde när de lanserade 3DS, och inte ha några vettiga titlar vid lanseringen. De gjorde visserligen detta, men frågan är om de inte själv vunnit på det om de spritt ut en del av spelen över en lite längre period för att kontinuerligt erbjuda nya spel. Nu finns det istället ett ganska stort glapp mellan mars och juni då det i princip inte släpps något alls. Nu är ju förstås inte våren det största releasefönstret, men det hör ju till saken att enheten är ganska nyligen lanserad. Då förutsätter man att det finns en strid ström med spel under de första månaderna åtminstone.

Sommaren ser dock trots allt lovande ut, för då släpps två av titlarna som verkligen sålde in Vitan för mig. De titlarna är Resistance: Burning Skies och Gravity Rush. Resistance är ett ganska enkelt inköpsbeslut med tanke på att jag är en fan av serien, men demon som visades upp på Gamescom i Köln förra året såg ganska lovande ut. Det kommer dessutom att vara något så unikt som ett FPS-spel på en handhållen konsol, vilket gör att man verkligen får nytta av de dubbla analoga spakarna på konsolen. Gravity Rush är en titel som redan är lanserad i Japan men som håller på att lokaliseras för den västerländska marknaden nu. Det är ett actionspel i tredjepersonsperspektiv med väldigt intressanta funktioner, såsom att kunna upphäva tyngdlagen. På så vis kan du ändra hur spelvärlden är upplagd så att du till exempel kan springa uppför väggar för att nå ett hustak. Recensionerna för spelet i Japan har varit riktigt bra, bland annat från de ökänt kräsna recensenterna på Famitsu gav spelet 38/40.

Blickar man ännu längre fram så ser det lite tunt ut på Vitafronten faktiskt. Förstås är det säkerligen mycket som kommer att börja dyka upp nu när spelmässorna börjar köra igång. Redan denna helgen är det dags för PAX East i Boston, men det är sällan det dyker upp några större tillkännagivanden på dessa konsumentinriktade mässor. Dock är det ju bara två månader kvar till E3 och sen ytterligare ett par månader till Gamescom, som jag planerar att besöka i år. Det blir en spännande sommar i vanlig ordning, och jag tvivlar inte en sekund på att jag precis som varje år blir väldigt upptagen när oktober månad anländer.

Lugnet före Diablo 3

Nu när jag avklarat Mass Effect 3 från min "att göra"-lista så väntar en releasemässigt ganska lugn vår fram till den 15:e maj då Diablo 3 kommer att ta över min fritid. Därför har möjligheten att återvända till min backlog uppenbarat sig. Även fall denna spelsamling har varit betydligt större förr så är det ändå ingen brist på titlar att återvända till. Jag har faktiskt varit så seriös denna gång att jag faktiskt planerat ut min tid med vad jag logiskt sett borde hinna med. Resultatet blev följande.

Först ut är Darksiders. Detta spel som länge lockat mig då jag gillar den God of War-liknande stilen samt den postapokalyptiska miljön, men som jag aldrig riktigt fastnade för när jag testade demoversionen. Jag fick låna spelet av en god vän då jag ville ge det en ärlig chans. Resultatet blev att jag köpte det bara ett par dagar senare på PSN. Jag insåg att jag hade ursprungligen sett spelet ur fel synvinkel. Det är lätt att vid första anblick bunta ihop detta spel med God of War-spelen, men striderna är markant annorlunda. Min upplevelse är att det är mindre "button mashing" och mer eftertanke som gäller. Därmed inte sagt att det är bättre eller sämre än God of War, bara annorlunda. I Darksiders kan du röra dig ganska fritt i världen också till skillnad från det ganska hårt skriptade God of War. Detta gör också sitt för att skapa ett eget tempo i berättandet. Jag har ännu inte kommit så värst långt i spelet, men det har varit väldigt underhållande 3-4 timmar hittills. Jag kommer att ha några dagars ledighet nu efter påsken så jag förväntar mig att kunna bli klar med det då.

Efter Darksiders är det dock lite problematiskt. Jag vill verkligen spela Deus Ex: Human Revolution, men jag tvivlar på att det finns tillräckligt med tid för detta innan den 15:e maj. Jag började spela Deus Ex på PC när det släpptes sent i somras, men tappade tråden när höstens stora anstormning av spel anlände. För någon månad sen impulsköpte jag spelet igen fast på PS3 denna gång, dels eftersom det kostade mig 100 kr men så klart även eftersom jag är en obotlig trophysamlare. Det har ju gjort att jag satt ambitionerna högt och siktar på en platinum trophy i detta spel, vilket förstås är ett tidskrävande projekt. Beroende på hur fort jag blir klar med Darksiders så kanske detta blir en titel för sommaren istället när den riktiga dödperioden uppstår i spelbranschen. Som alternativ till Deus Ex har jag istället Homefront eller Dark Void. Homefront kommer nog att ha lite förtur där i och med att jag redan börjat på det och att det är mig veterligen ganska kort. Jag har viss skepsis inför Dark Void, men har blivit intygad att det inte är så pass dåligt som vissa recensioner hävdade. Man kan ju dessutom inte få för mycket av Nolan North som gör rösten till huvudkaraktären...

Det var längesen jag var så pass ikapp när det gäller spel faktiskt. Förstås har jag ju ytterligare spel i min samling som jag skulle kunna återvända till, men det är titlar jag mer känner att jag måste spela klart för att jag betalade pengar för dem, inte för att de kommer att bringa mig massor av underhållning. Det gör ju att de inte direkt hoppar ut i mängden när man står framför spelhyllan och ser över vad man ska sysselsätta sig med. Jag tror dock inte att jag behöver sitta sysslolös fram till 15:e maj. I nödfall kan jag ju alltid nöta vidare på betaversionen av Diablo 3 bara för att vara 100% redo.

Ny Xbox-modell på gång?

För att spinna vidare på förra inläggets ryktestema tänke jag skriva lite om de rykten som dök upp om en ny Xbox som sägs vara under utveckling. Då talar jag inte om nästkommande generation, utan en förgrening av Xbox 360. Enligt rykten ska alltså en ny modell vara på gång som är nedbantad jämfört med aktuella modeller. Den kommer att vara utan DVD-läsare och kommer enligt uppgifter vara baserad på en ARM-arkitektur. Den kommer per definition att likna en Boxee Box, Apple TV eller liknande mediacenter, vilket ligger helt i linje med de nyheter som dök upp i början av förra veckan. Det släpptes då statistik på att streaming av film nu har passerat multiplayerspel som onlineaktivitet. Folk spenderar alltså nu mer tid med Netflix, Hulu och liknande tjänster, än onlinespel. Detta gör ju en satsning på en avskalad Xbox ganska logisk.

Vad som är gör det hela mindre sannolikt är att det även sägs att du kommer att kunna spela XBLA-titlar. Om nu burken är baserad på en ARM-teknologi så betyder det att det måste skapas portar av befintliga spel, för jag kan inte tänka mig att spel som är byggda för en annan hårdvara kommer att rulla på den nya xboxen. Denna investeringen av tid tror jag inte många utvecklare är intresserade av för en produkt som är otestad på marknaden och som är ute efter en målgrupp som inte är ute efter spelen, utan snarare tjänsterna. Vad som hade varit mer logiskt är om Microsoft lanserat detta som en helt egen produkt som inte är Xbox-brandad, men detta faller lite också eftersom Microsoft säkerligen ogärna vill dela upp sin målgrupp. De har ju sedan början haft som mål att flytta spelkonsolen in i vardagsrummet som en viktig del av den underhållning du konsumerar.

Vad som hade varit en vågad satsning är däremot om de hade släppt en ny Xbox utan DVD-läsare som ett försök att testa marknaden för digital distribution. Det hade varit rätt tid att testa det då vi börjar närma oss slutet av nuvarande hårdvarucykel och det hade varit en bra grund att göra research på inför nästa Xbox. Om de får positivt utslag kanske de gör en ännu större satsning på en digital plattform när de beslutar sig för att låsa hårdvaruspecifikationerna för nästa modell. Dock hade det varit en kostsam variant om det inte blir positivt mottaget, fråga bara Sony hur kul det var när de försökte samma sak med sin PSP Go. Marknaden var inte alls redo för en enbart digital modell när den lanserades 2009, och den floppade rejält. Mycket har dock hänt på de senaste åren och folk är mer "tränade"att köpa saker online. Skulle jag våga mig på en gissning så tror jag dock att det inte kommer någon sådan här modell alls, eller åtminstone inte i denna hårdvarugenerationen. Det kräver mycket resurser att utveckla en ny produkt och Microsoft spenderar nog allt krut på utvecklingen av nästa generations Xbox. Det finns helt klart en målgrupp för produkten, men det är inte rätt tidpunkt.

Oavsett så är det en väldigt intressant tid vi går till mötes nu när sommarmässorna bara är ett par månader bort. Rykten och spekulationer haglar, och det är detta som gör spelbranschen så intressant. Microsoft har tidigare sagt att de inte har någon ny hårdvara att visa på E3, men det hade heller inte varit första gången man mörkat för sina framtidsplaner. Jag har svårt att tro att både Sony och Microsoft kommer att låta Nintendo vara ensam tillverkare i år att visa upp ny hårdvara på E3-mässan. Time will tell...