God of War

Ingen kan beskylla ett God of War-spel att ha för mycket story eller för komplicerade beslut. Däremot kompenseras man med rikliga mängder action och episka sekvenser som få andra spel kan mäta sig mot. Man kan likna spelen med de actionfilmer som brukar släppas under sommaren som har stor budget och litet manus. Båda är väldigt underhållande actionupplevelser som inte nödvändigtvis behöver en stark story för att stå på egna ben. Huvudkaraktären i God of War, Kratos, är också väldigt tvådimensionell även fall senare spel har gjort bättre försök att få honom att visa lite djup och nyanser.

Spelen är action i tredjepersonsperspektiv, fast med statisk eller scriptad kamera som du inte själv styr. Du spelar som Kratos, en befälhavare i den spartanska armén som tjänar under de grekiska gudarna på Olympen. Under en strid mot invaderande styrkor hamnar Kratos och hans soldater i svårt underläge och för att kunna vinna striden så gör Kratos en pakt med krigsguden Ares. Ares ger då Kratos ett par svärd som fästs i hans armar och i gengäld tvingas Kratos att bli Ares tjänare för all framtid. För att gör en liten twist på det hela så blir förstås Kratos lurad av Ares, och sedan handlar storyn om din hämnd mot Ares och alla de manipulativa gudarna på Olympen. Detta är ju ett riktigt bra upplägg för en story, speciellt om man är lite intresserad av grekisk mytologi som jag är. Nu är det ju långt ifrån djupgående mytologi man får uppleva i God of War, och det är definitivt inte historiskt korrekt men miljön är väldigt intressant.

Något som däremot inte saknas är brutaliteten och våldet från de mytologiska berättelserna. Det finns sannerligen inget underskott av blod eller lämlästningar på något vis. Däremot är det så rikligt använt att det blir lite dråpligt och känns inte direkt osmakligt eller för realistiskt. Kratos själv besitter ju en hel del vrede med tanke på hans historia med gudarna på Olympen och tvekar inte att använda sina färdigheter som krigare för att få utlopp för denna vrede. Detta leder till väldigt cinematiska kamper mot gudar som innehåller storslagna scriptade sekvenser som har inspirerat många konkurrenter att börja med så kallade "quick time events".

Jag är personligen en stor fan av God of War-serien då de alltid håller enormt hög klass på både underhållningsvärde och produktionsvärde. Utvecklarna Sony Santa Monica har varit experter på att klämma ut så mycket kraft som möjligt av plattformen de utvecklat för, och även Ready at Dawn som utvecklade PSP-versionerna lyckades göra imponerande saker på en handhållen enhet. Anledningen till att jag skriver om God of War nu är att jag nyligen spelat igenom de nyligen släppta remastrade PSP-spelen Chains of Olympus och Ghost of Sparta på PS3. Jag hade tidigare spelat Chains of Olympus på PSP, och även fall jag gillade spelen så  haltade spelet eftersom man bara har en analog spak på PSP. Detta gjorde att man fick tänka om styrningen lite grann, vilket i sin tur ledde till att det inte kändes lika rappt och lättåtkomligt. Därför blev jag väldigt glad när det offentliggjordes att Ready at Dawn jobbade på att göra remasters av PSP-spelen till PS3, och jag måste säga att med tanke på källmaterialet så är resultatet fantastiskt imponerande. Även fall karaktärsmodellerna och miljöerna kan vara lite kantiga pga lågt polygonantal så är texturerna överraskande skarpa.

Spelen i sig är väldigt välgjorda också och det är uppenbart varför de är bland de högst betygsatta spelen någonsin på PSP. Chains of Olympus visar lite av sin ålder genom lite sämre grafik men håller hög klass i både action och underhållning. Storyn är lite tunn som sagt, men tar upp intressanta delar av Kratos som inte tidigare berörts. Ghost of Sparta är däremot ett mästerverk. Det är inte i grafisk klass med God of War 3 förstås, men det är inte långt efter. Sida vid sida ser man säkert en stor skillnad, men när jag spelade var jag helt trollbunden och imponerad. Det är nog det God of War-spel som vågat utforska nyanserna i en story mest då de använder lite temposkiften emellanåt. Det finns t ex en sekvens där du vandrar genom Sparta och folk hyllar dig när du går förbi. Denna typen av pauser i ett actionpackat spel kan vara väldigt effektfulla.

Dessa två spel är inte de längsta spelen du kan få tag i, men med tanke på att jag fick ge 300 kr för båda sammanlagt har jag fått en väldigt fin valuta för pengarna. God of War-spelen är något alla PS3-ägare borde spela, i synnerhet nu när alla spelen finns tillgängliga på plattformen. Om man redan är God of War-fan så finns det ingen som helst anledning att inte köpa de remastrade PSP-spelen då de erbjuder precis det man vill ha. Mer av det goda. För att avsluta inlägget överlämnar jag ordet till Kratos. Varning utfärdas till känsliga tittare.