Nu i veckan som gick besökte jag, som de flesta läsare redan känner till, Gamex på Kistamässan. Jag har i tidigare inlägg uttryckt mina förväntningar och förhoppningar för mässan, och jag kan definitivt säga att jag inte blev besviken.
De ursprungliga målen jag hade satt upp var PS Vita samt Diablo 3. Dessa avverkade jag redan under första dagen och även fall det erbjöds ganska sparsamt med tid med PS Vita så blev bara mina känslor bekräftade för denna enheten. Det första som slog mig var att den kändes väldigt familjär. Bortsett från den extra analoga spaken så kändes den fysiskt sett likadan som PSP'n. Den känns väldigt gedigen och väldesignad överlag. Uncharted: Golden Abyss, som var spelet som man fick köra, känns som en riktig hit för plattformen men det var svårt att få något större intryck av spelet på den knappa tiden. De analoga spakarna kändes lite ovana i början då jag hade förväntat mig något i stil med den på PSP, men dessa var miniatyrer av riktiga spakar som man har på dualshocken. Detta förenklar ju styrning och ger ett mer exakt styrsätt än den varianten som PSP'n har.
Även fall jag var väldigt förtjust i Vita så blev den totalt utkonkurrerad av Diablo 3. Diablo-serien har varit en favorit för mig i många år, och det var med spänning jag ställde mig i den väl tilltagna kön till spelet. Jag kom till Gamex i vetskapen om att jag skulle vara tvungen att stå en riklig mängd av tiden i kö, och hade accepterat detta som faktum. Lite drygt 1,5 timme senare fick jag chansen att träda in i rummet där spelet fanns tillgängligt. Kontrollanten viftar med handen och säger till mig att gå in. När jag kommer in i rummet är det nästan helt mörkt, men när ögonen vänjer sig så ser jag 16 datorer som alla är brandade med Diablo eller Blizzard. Allt från headset till tangentbord bär loggan som alla i rummet har längtat efter. När jag sätter mig ner möts jag av karaktärsskärmen. Jag behöver genast ta ett svårt beslut. Vilken klass ska jag välja? Hur vill jag spendera dessa 20 minuter jag väntat så länge på? Jag beslöt mig för att välja en Demon Hunter. Denna Rogue/Hunter-hybriden har tilltalat mig sedan den offentliggjordes och den kändes verkligen mångsidig. Jag kunde använda mig av mitt armborst samt en del fällor för att hantera grupper. Utan att gå in på för mycket storydetaljer så hann jag med ett besök i det gamla Tristram som nu är helt övergivet, åtminstone när det gäller människor.
Det jag befarade mest när det gällde Diablo var att de skulle tappa den där unika känslan som Diablo 2 hade. Den där "bara en level till"-känslan som så många har försökt kopiera, men ingen lyckats. Den känslan infann sig med all önskvärd tydlighet när representanten från Blizzard knackade mig på axeln och sa att 20 minuter hade passaerat nu. Jag hade kunnat spela vidare i timmar redan där kändes det som. Jag kände mig direkt hemma i gränssnittet och i striderna. Det kan dock ha något att göra med att jag spenderat ett par timmar i tidigare Blizzardspel och har lätt att komma in i deras tänk. När jag lämnade rummet var jag övertygad. Blizzard hade kunnat släppa spelet redan nu och det hade ändå varit bättre än det mesta som släpps nu i höst. Som vanligt när det gäller deras produkter så dryper spelet av kvalitet. När det väl blir färdigt för marknaden tidigt nästa år kommer det att slå ner som en bomb och utplåna alla konkurrerande titlar. För att inte tala om många människors sociala liv.
Första dagen bjöd även på SSX, det kommande snowboardspelet från EA. Jag har inte varit någon större fan av de tidigare spelen, men detta kändes lite lovande faktiskt. Förhoppningsvis var det en ganska tidig build av spelet som fanns där, för det kändes långt ifrån optimerat. Jag såg allt från ganska tunga framerateproblem till åkare som saknade ben. De har ju fram till februari att fixa det, så det kommer nog att bli bra.
Dagens mest positiva överraskning var dock Ninja Gaiden 3. Jag har undvikit dessa spel tidigare eftersom de varit notoriskt svåra, snudd på omöjliga att klara. Detta verkar dock ha justerats lite nu så att folk som inte är specifikt framavlade för denna typen av spel även kan spela det. Enligt representanten från Wendros, som är distributören för spelet i Sverige, så var spelet inställt på ganska hög svårighetsgrad när jag plockade upp kontrollen så han rekommenderade mig att starta om. Jag tog dock en chans och det visade sig att svårighetsgraden kändes riktigt mänsklig. Utöver detta så kändes striderna väldigt underhållande och actionfyllda, så jag blev nog minsann såld på spelet. Det ska bli intressant att se mer av spelet när det börjar närma sig release nästa år.
Detta var en sammanfattning av höjdpunkterna från dag 1 på mässan. Nästa inlägg kommer förstås att handla om dag 2, som var i princip lika innehållsrik men det inlägget är fortfarande under konstruktion. Keep your eyes peeled.
De ursprungliga målen jag hade satt upp var PS Vita samt Diablo 3. Dessa avverkade jag redan under första dagen och även fall det erbjöds ganska sparsamt med tid med PS Vita så blev bara mina känslor bekräftade för denna enheten. Det första som slog mig var att den kändes väldigt familjär. Bortsett från den extra analoga spaken så kändes den fysiskt sett likadan som PSP'n. Den känns väldigt gedigen och väldesignad överlag. Uncharted: Golden Abyss, som var spelet som man fick köra, känns som en riktig hit för plattformen men det var svårt att få något större intryck av spelet på den knappa tiden. De analoga spakarna kändes lite ovana i början då jag hade förväntat mig något i stil med den på PSP, men dessa var miniatyrer av riktiga spakar som man har på dualshocken. Detta förenklar ju styrning och ger ett mer exakt styrsätt än den varianten som PSP'n har.
Även fall jag var väldigt förtjust i Vita så blev den totalt utkonkurrerad av Diablo 3. Diablo-serien har varit en favorit för mig i många år, och det var med spänning jag ställde mig i den väl tilltagna kön till spelet. Jag kom till Gamex i vetskapen om att jag skulle vara tvungen att stå en riklig mängd av tiden i kö, och hade accepterat detta som faktum. Lite drygt 1,5 timme senare fick jag chansen att träda in i rummet där spelet fanns tillgängligt. Kontrollanten viftar med handen och säger till mig att gå in. När jag kommer in i rummet är det nästan helt mörkt, men när ögonen vänjer sig så ser jag 16 datorer som alla är brandade med Diablo eller Blizzard. Allt från headset till tangentbord bär loggan som alla i rummet har längtat efter. När jag sätter mig ner möts jag av karaktärsskärmen. Jag behöver genast ta ett svårt beslut. Vilken klass ska jag välja? Hur vill jag spendera dessa 20 minuter jag väntat så länge på? Jag beslöt mig för att välja en Demon Hunter. Denna Rogue/Hunter-hybriden har tilltalat mig sedan den offentliggjordes och den kändes verkligen mångsidig. Jag kunde använda mig av mitt armborst samt en del fällor för att hantera grupper. Utan att gå in på för mycket storydetaljer så hann jag med ett besök i det gamla Tristram som nu är helt övergivet, åtminstone när det gäller människor.
Det jag befarade mest när det gällde Diablo var att de skulle tappa den där unika känslan som Diablo 2 hade. Den där "bara en level till"-känslan som så många har försökt kopiera, men ingen lyckats. Den känslan infann sig med all önskvärd tydlighet när representanten från Blizzard knackade mig på axeln och sa att 20 minuter hade passaerat nu. Jag hade kunnat spela vidare i timmar redan där kändes det som. Jag kände mig direkt hemma i gränssnittet och i striderna. Det kan dock ha något att göra med att jag spenderat ett par timmar i tidigare Blizzardspel och har lätt att komma in i deras tänk. När jag lämnade rummet var jag övertygad. Blizzard hade kunnat släppa spelet redan nu och det hade ändå varit bättre än det mesta som släpps nu i höst. Som vanligt när det gäller deras produkter så dryper spelet av kvalitet. När det väl blir färdigt för marknaden tidigt nästa år kommer det att slå ner som en bomb och utplåna alla konkurrerande titlar. För att inte tala om många människors sociala liv.
Första dagen bjöd även på SSX, det kommande snowboardspelet från EA. Jag har inte varit någon större fan av de tidigare spelen, men detta kändes lite lovande faktiskt. Förhoppningsvis var det en ganska tidig build av spelet som fanns där, för det kändes långt ifrån optimerat. Jag såg allt från ganska tunga framerateproblem till åkare som saknade ben. De har ju fram till februari att fixa det, så det kommer nog att bli bra.
Dagens mest positiva överraskning var dock Ninja Gaiden 3. Jag har undvikit dessa spel tidigare eftersom de varit notoriskt svåra, snudd på omöjliga att klara. Detta verkar dock ha justerats lite nu så att folk som inte är specifikt framavlade för denna typen av spel även kan spela det. Enligt representanten från Wendros, som är distributören för spelet i Sverige, så var spelet inställt på ganska hög svårighetsgrad när jag plockade upp kontrollen så han rekommenderade mig att starta om. Jag tog dock en chans och det visade sig att svårighetsgraden kändes riktigt mänsklig. Utöver detta så kändes striderna väldigt underhållande och actionfyllda, så jag blev nog minsann såld på spelet. Det ska bli intressant att se mer av spelet när det börjar närma sig release nästa år.
Detta var en sammanfattning av höjdpunkterna från dag 1 på mässan. Nästa inlägg kommer förstås att handla om dag 2, som var i princip lika innehållsrik men det inlägget är fortfarande under konstruktion. Keep your eyes peeled.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar