Mass Effect-trilogin är tveklöst ett av de mest ambitiösa projekten som någonsin genomförts i spelbranschen. Inte nog med att Bioware har sammanbryggat tre spel storymässigt, de har även lyckats med att hålla en röd tråd som är just din story baserad på dina beslut. Förstås ändras inte fundamentala händelser i spelet, men det är ändå tillräckligt för att du ska känna dig delaktig i berättandet av det du upplever. På något vis har dessa genialiska författare och designers lyckats hålla reda på alla möjliga beslut och händelser och låter dig se konsekvenser av något du kanske gjort i början av första spelet. Det måste vara ett helvetiskt flödesschema som tar upp stora delar av designdokumenten. Låt gå att det sällan är stora konsekvenser, men att du får en återkoppling eller referens till en tidigare händelse som du aktivt tagit del av är otroligt tillfredsställande. Det gör att världen du befinner dig i faktiskt känns interaktiv och att du har gjort ett avtryck i någons liv.
Första intrycket jag upplevde i spelet när jag först testade Mass Effect 3 på Gamex i höstas var att styrningen kändes mer actionorienterad än vad den var i tvåan och det gav blandade känslor. Å ena sidan kändes striderna mer flytande och underhållande vilket öppnar chanserna för att skapa lite större strider än tidigare utan att det känns kantigt eller felplacerat. Å andra sidan så kröp oron fram att Bioware hade fått för sig att rollspelsbiten inte var lika viktig längre. Att fokusen hade skiftats från dialog och story över till större explosioner. Även fall öppningsscenerna från spelet styrker denna oro med mycket action, skjutande och explosioner så dröjer det inte lång tid förrän du är djupt involverad i den galaktiska politiken och ställs inför svåra beslut. Alla tvivel släpper och den fantastiska stämningen sköljer över dig. Bioware briljerar verkligen i detta tredje spel genom att verkligen spela på dina känslor och dina förhållande med karaktärer du träffat tidigare. Det galaktiska kriget påverkar alla på olika vis och du känner alltid dig manad att assistera på alla sätt du kan.
Musiken i Mass Effect är nog den komponent som bidrar mest till den härliga Sci-Fi stämningen. Kompositören Clint Mansell har skapat en skön blandning mellan Vangelis fantastiska Blade Runner-soundtrack med inslag av Harry Gregson-Williams eller Hans Zimmer. Den syntiga, atmosfäriska musiken ligger i princip alltid i bakgrunden men i takt med att händelserna stegras så stegras även musiken till ett pampigare actionsoundtrack. Grafiken har fått sig en ansiktslyftning med lite mer detaljerade miljöer, skarpare texturer och bättre animerade karaktärsmodeller. Fortfarande så ser en del karaktärer ganska stela och ointressanta ut under dialoger, men de har kommit en liten bit på vägen åtminstone. Det finns en högre grad av skriptade händelser a'la Uncharted där man överraskas av fallande plattformar eller byggnader vilket bygger upp spänningen i actionfyllda ögonblick. Det finns även en del lånade element från Dead Space där man går i mörka grottor där enda ljuset du har att tillgå är ficklampan på ditt vapen. Varvandet av dessa element skapar en härlig berg-och-dalbana i berättandet och man känner aldrig riktigt att det blir för mycket av det goda.
Största överraskningen i spelet måste vara multiplayern. Jag var extremt skeptisk till att lägga in ett multiplayerelement i ett spel som från början varit ett typiskt singleplayer RPG och med tanke på att Bioware knappt haft någon erfarenhet av multiplayer förr så kändes det som en checkbox som EA ville fylla. Motvilligt gav jag mig in i en match och det visade sig vara ganska kul. Det består av coop med fyra spelare på en karta där det kommer vågor av fiender. De vinner inget pris för originalitet, men det är ganska bra genomfört. Frågan är bara hur länge det kommer att kännas fräscht.
Allt i spelet är dock inte positivt, och då talar jag inte om slutet som den högljudda minoriteten har gnällt om. Det största problemet jag hade med spelet var den ganska skakiga frameraten som vid ett flertal tillfällen var som en kalldusch som drog mig ur stämningen i spelet. PS3-versionen har vad jag läst mig till de större problemen, vilket ännu en gång ligger i att Unreal Engine 3 inte rullar bra på PS3. Motorn är ursprungligen optimerad för PC och eftersom Xboxen har en arkitektur som är snarlik en PC så är det enklare att få spelen att flyta där jämfört med på PS3. Om problemet ligger hos utvecklare eller i motorn är bortom min kunskap, men jag kan ju inte tro att det är omöjligt att förbättra. De stora problemen visade sig i storysekvenserna, så lyckligtvis lider striderna sällan av låg framerate. Det är illa nog att berättandet blir skakigt, men dålig framerate i actionsekvenser gör spel helt ospelbara.
Det är svårt att sätta mitt omdöme om Mass Effect i ord. Det bästa sättet jag kan beskriva det hela på är att jag omedelbart ville sätta mig och spela igenom alla tre spelen på nytt för att återuppleva denna fantastiska resa. Smolket i bägaren för oss PS3-gamers är ju att vi aldrig får möjligheten att göra en "komplett" genomspelning då första spelet inte finns tillgängligt där, utan enbart på Xbox och PC. Denna spelserie har gjort vad ingen ens har varit nära att göra tidigare i branschen genom att lyckas berätta en så pass omfattande historia som sträcker sig över dessa tre spel. Det är ju absolut inte ovanligt med uppföljare, men att få storyn att smälta ihop så bra att trilogin känns som en självstående entitet har jag aldrig upplevt förr. Jag har lovat mig själv att återvända till början igen någon gång. Någon gång då jag har 100+ ostörda timmar. Någon gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar