So it begins...

Spel är fantastiska. De kan framkalla alla typer av känslor. Allt från glädje, frustration, känslan av att åstadkomma något episkt till ren och skär ilska. Det är dessa konstraster som får mig att aldrig tröttna på detta underhållningsmedium. Ett välgjort spel kan ge mig så mycket mer än vad en film eller en bok kan göra, mycket pga att det är ett interaktivt medium. Du är inte en passiv mottagare av information utan du påverkar verkligen vad som händer.

Detta är förstås i ett optimalt scenario, eftersom spelbranschen är så pass ung som den är. Den har ännu inte samma prestige som andra etablerade konst- och underhållningsformer i gemene mans ögon, i likhet med filmbranchen i början av 1900-talet. Det som fattas från många spel idag är en engagerande story och trovärdiga röstskådespelare. Det finns förstås undantag och fler och fler satsar massvis med pengar på att ta steget upp till att bli ett accepterat medium för författare och skådespelare.

Min kontakt med spel började för många år sen på Atari 2600, en av de första spelkonsollerna för hemmamarknaden. Den var ju väldigt primitiv med dagens mått mätt men vid tillfället var det ju något helt fantastiskt. Snart därefter fick min bror en Commodore 64 i julklapp och genast blev spelen alltmer avancerade. Detta var också min övergång från spelkonsoller till hemdatorer och jag skulle inte återvända på många år. Jag gick vidare till Amiga 500 och därefter 1200-modellen som var en riktigt bra spelmaskin på den tiden. Med tiden gick Commodore i konkurs och steget över till PC var ofrånkomligt. När jag gick i gymnasiet fick jag möjligheten att köpa en begagnad Playstation för ett förmånligt pris. Detta markerade mitt stora steg tillbaka till konsollvärlden och i synnerhet till Playstation, som är min primära plattform än idag även fall det har kommit ett par nya versioner av konsollen sen dess.

Detta inlägg är då en liten presentation av min bakgrund. Tanken med framtida inlägg i denna bloggen är att jag ska delge mina upplevelser som gamer och hoppas att den åtminstone kommer att underhålla någon som kan tänkas läsa den.