En helgtradition som jag och en vän har haft de senaste månaderna är att köra en helkväll med spel, i synnerhet om spelet innehåller splitscreen coop. Vårt första stora coop-projekt var Resistance 3 där vi beslöt oss för att testa hur bra vi verkligen var på shooters genom att spela på den svåraste nivån. Även fall det började knackigt så fick vi så småningom lite medflyt i spelandet. Vi blev såklart bättre och mer samspelta ju mer vi spelade och även fall vi fastnade på ett fåtal ställen som ledde till många svordomar och tonvis av frustration så kämpade vi oss igenom hela kampanjen. Det kändes som en fantastisk triumf att klara spelet och vi letade genast efter nästa utmaning. Det blev Killzone 3. Här märktes det genast att vi redan hade lite rutin och var samspelta från början och vi körde igenom den relativt korta kampanjen på två helger. Vi var fortfarande hungriga efter en utmaning och vi beslöt oss för att ge Call of Duty: Modern Warfare 2 en chans. Det var början på vårt mest givande projekt hittills.
Till skillnad från många andra spel erbjuder inte Modern Warfare 2 coop i själva kampanjen, utan istället finns det speciella coop-uppdrag som heter Spec Ops. Många av uppdragen är baserade på uppdrag från kampanjen, men med en liten tvist. Du får oftast spela på de kartor som du får spela igenom i kampanjen men du har oftast andra mål, t ex att desarmera bomber, skydda ett område mot anstormande fiendevågor eller smyga igenom ett fiendefyllt område med ljuddämpade vapen. Vad som gör Spec Ops så unikt är de gånger då man har uppdelade roller i uppdraget. Den ena spelaren kan t ex vara strandsatt mitt bland fiender, medan den andra spelaren cirklar över området i ett bombplan och har uppdraget att hålla vägen fri för sin medspelare så att han kan komma fram till evakueringsområdet. Många av uppdragen kräver en hög grad av samarbete och taktiskt tänkande och är en skön omväxling från det väldigt actionbetonade Michael Bay-tempot som man upplever i själva kampanjen. Inledningsvis var vi båda lite tvekande till hur mycket underhållning vi verkligen skulle få ut av detta då vi båda varit Battlefield-anhängare sedan tidigare, men efter första kvällen var allt tvivel undanröjt. Vi var så investerade i spelet att vi flera gånger under veckans gång diskuterade taktiker och såg fram emot nästa spelhelg. Det är onekligen ett ganska gott betyg. När vi slutligen hade tagit oss igenom de 23 otroligt underhållande, och emellanåt frustrerande, uppdragen så var nästa mål ganska uppenbart. Modern Warfare 3.
Konceptet för Spec Ops i Modern Warfare 3 är i stora drag detsamma, fast det är rejält expanderat. Lyckligtvis har de inte gått den enkla vägen genom att bara packa in så många uppdrag som möjligt utan de har faktiskt färre uppdrag. Av de vi har spelat hittills har de hållit väldigt hög klass (bortsett från ett uppdrag som fortfarande driver oss till vansinne...) med väldigt påhittiga scenarion och mycket omväxling. Den stora nyheten är dock något som heter Spec Ops Survival. Det är ett vågbaserat spelläge i stil med Horde mode från Gears of War-spelen. Du och din medspelare sätts på en karta och får möta vågor av fiender med stegrande svårighetsgrad. För varje våg du överlever har du en viss mängd pengar du kan spendera på nya vapen, uppgraderingar och defensiva hjälpmedel för att öka dina överlevnadschanser. Tätt samarbete är ett måste och min kära medspelares snudd på sjukliga besatthet av claymores underlättar också väldeliga då han kan plocka ner ett stort antal fiender innan de ens kan se oss. Än så länge finns det 16 Spec Ops Missions och lika många Spec Ops Survival, men Infinity Ward har lovat att fler kommer att läggas till under årets lopp via DLC.
De här spelkvällarna är fantastiskt roliga då vi gör något vi båda har som hobby samt att vi, trots en del vredesutbrott (mest från min sida), faktiskt varvar ner efter en lång arbetsvecka. Det tråkiga i sammanhanget är att spelutvecklare sällan överväger splitscreen coop i sina spel längre då de hellre satsar på coop online. Jag förstår att det krävs lite extra jobb att inkludera båda varianterna, vilket man faktiskt ska ge Infinty Ward och Treyarch beröm för att de gör i Call of Duty-spelen. Förr var det ju splitscreen i de flesta spel med multiplayer mest på grund av de tekniska begränsningarna men nu har ju en stor majoritet tillgång till internet, och den aktuella konsolgenerationen var den första som på allvar utnyttjar detta. Jag har märkt att många har inställningen att ingen vill ha splitscreen längre eftersom det är en förlegad multiplayermodell. Delvis kan jag hålla med om detta och att det är enklare att bara koppla upp sig till PSN eller XBLA och spela där, men samtidigt missar man lite av den sociala aspekten av att ha någon i soffan sidan om sig. Det går ju att kommunicera via headset också, men det är verkligen inte samma sak. Jag hoppas sannerligen att splitscreen inte är ett döende format för dessa spelkvällar är ofta veckans höjdpunkt, och det vill jag inte på något vis ändra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar