En frisk fläkt

Efter det ganska bittra avslutet jag fick på Final Fantasy XIII-2 behövde jag något som kunde rensa den dåliga eftersmaken från min mun. Jag beslöt mig för att denna titel skulle vara Kingdoms of Amalur: Reckoning. Jag var väldigt såld på demot av spelet trots de buggar och ojämnheter som erbjöds, men frågan kvarstod om resten av spelet kunde hålla hög kvalitet. Svaret är ett rungande ja. Spelet är precis vad jag behövde efter att ha kämpat så mycket med ett spel med stora designproblem. Reckoning lyckas på samma vis som Skyrim att erbjuda en enorm värld som är spännande att utforska. Runt varje hörn finns det nya questar att genomföra och fiender som lurar. Den där typiska "bara en quest till"-känslan infinner sig i stort sett omedelbart i spelet och har nu efter tio timmar ännu inte avmattats.

Om jag skulle leta fram något som jag inte är helt nöjd med så skulle det i så fall vara många av sidoquestarna. Designen på dem är det absolut inget fel på, men de blir lätt ointressanta eftersom det sällan lagts ner mycket energi på att göra dem storymässigt intressanta. Detta leder till att jag ibland kan zona ut lite under dialogen eller rentav hoppar över den. Däremot verkar storyn i huvudquesten hittills vara välgjord, och det är ju i slutänden trots allt det viktigaste. Spelet har en stark känsla av MMORPG med tanke på den gigantiska spelvärlden och det faktum att du har byar med jämna mellanrum som fungerar som questhubbar mer eller mindre. Stora delar av spelvärlden är en enda sammanhängande karta vilket tyder på en ganska välbyggd spelmotor som kan streama in innehåll utan laddningstider. De enda gångerna du egentligen stöter på laddningstider är när du går in i byggnader eller grottor, eller när du beger dig till ett nytt område som har en annan miljö. Av vad jag kunnat utläsa från världskartan så finns det tre eller fyra olika miljöer men jag har fortfarande själv bara sett skogsmiljön. Första gången jag vandrade in i skogen fick jag vibbar från Night Elf-områdena i World of Warcraft i både färgpaletten och till viss del arkitektur och ruiner. Det finns även en by en bit in i spelet som jag kan svära på att den har inspirerats av Darkshire. Detta är absolut inget klagomål då jag alltid älskat miljöerna och estetiken som Blizzard erbjudit i World of Warcraft, och det är ju bara självklart att någon inspireras av det.

Vad är det då för något som håller mig fastnaglad i Reckoning? Det är svårt att säga bara en specifik sak, men striderna är riktigt välgjorda. Det är verkligen kul att slåss mot fienderna och systemet är fantastiskt flexibelt. Du har möjlighet att utrusta dig med ett primärvapen och ett sekundärvapen som du sömlöst kan skifta mellan mitt i strider eftersom de är knutna till varsin knapp på kontrollen. Utöver detta kan du även blanda in eventuella spells som du har lärt dig för att ytterligare expandera dina möjligheter. Det gör att du t ex kan skapa en magiker som även är rätt vass på att slåss med tvåhandssvärd, förstås lite beroende på hur du placerar ut dina färdighetspoäng. Den bredden av möjligheter gör karaktärsbyggandet väldigt intressant och eftersom du alltid kan nollställa dina poäng i utbyte mot lite guld så uppmuntras du att experimentera. Jag har själv påbörjat en rogue med en aning spellcasting och det känns som ett fantastiskt komplement hittills. Spelkänslan är dock inte det enda som håller mig kvar. Det finns ju det som alla fans av action-RPG vill ha, dvs loot! Utrustningen man kan finna är upplagd i etablerad stil med olika färgkoder beroende på hur sällsynt eller kraftfull saken är. Skalan går enligt beprövad MMO-stil, så du har vitt, grönt, blått och lila.

Jag hade gärna skrivit lite om storyn också, men ärligt talat så har jag inte ens efter tio timmar hunnit sätta mig in i den riktigt. Jag har varit väldigt distraherad med sidouppdrag och utforskning av diverse grottor och lekande med craftingsystemen. Det är inte alls menat som något negativt till storyn utan snarare beröm till den uppslukande världen. Jag fick lära mig klart och tydligt från Final Fantasy att inte ta ut saker och ting i förskott men jag vill nog påstå att magkänslan är att detta spelet inte kommer att svika mig halvvägs igenom. Det är en fantastisk upplevelse hittills och jag hoppas att det roliga bara har börjat.