Ico - en klassiker med retrokänsla

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så hade jag inte tidigare spelat Ico, men nu när jag köpt den uppfräschade HD-versionen har jag fått mina första intryck. Det absolut första som slog mig var att trots några få oskarpa texturer så ser spelet fantastiskt ut. Miljöerna och ljuseffekterna är riktigt välgjorda och håller i vissa områden fortfarande hög klass. Med tanke på de 10 år som gått så är detta väldigt imponerande. Nästa starka intryck av spelet kom ca 30 minuter senare. Även fall det grafiska blivit uppdaterat så har inte spelet i övrigt rörts. Detta märktes i synnerhet på vissa spelmekaniker som t ex checkpoints, något som vi alla tar för givet i dagens spel åtminstone i viss utsträckning. Jag fick med all önskvärd tydlighet reda på att sånt sysslade vi inte med för 10 år sen. Detta kombinerat med en styrning som inte känns helt hundra ibland och en kamera som mycket väl kan få för sig att göra som den själv vill emellanåt kan ge upphov till lite frustration.

Det är dock svårt för mig att hänga upp mig på det tekniska när jag vet att jag spelar ett gammalt spel. Jag förväntar mig att det ska vara svårare och mindre smidigt, men om detta varit ett spel som utvecklats idag så hade jag inte varit lika förlåtande. I sann Team ICO-anda så är spelet upplagt med väldigt lite bakgrundshistoria, utan du kastas in i en miljö med i princip ingen information alls. När du startar spelet så får du se en sekvens där du, en pojke vid namn Ico, eskorteras av några vakter på häst på väg mot ett stort slott. Väl inne i slottet så blir du inlåst i någon form av sarkofag där du lämnas som offergåva eftersom du blivit född med horn. När vakterna lämnat så lyckas du fly från sarkofagen och börjar försöka hitta en väg ut ur den gigantiska fästningen du blivit placerad i. Då får Ico syn på en flicka som är inlåst i en bur som hänger långt uppe i taket. Han lyckas frigöra henne, men upptäcker att hon talar ett språk som han inte förstår. Till och med textningen är total gibberish för att förstärka känslan av språkbarriären. Detta utvecklas då till en av de fundamentala spelmekanikerna då man måste lösa pussel och dylikt, men man kan inte kommunicera med tal. Man måste istället ta henne i handen och visa vart hon ska stå eller med gester och enkla ord uppmana henne att göra det som behövs. Det blir dock sällan några komplexa saker man behöver genomföra, men det är ändå något man sällan upplever i andra spel.

Vad som ibland kan bli komplext är dock det faktum att den här tjejen konstant blir jagad av skuggmonster. Detta innebär att du alltid måste hålla dig i närheten av henne så att hon inte blir ivägdragen, för då är det kört. I praktiken handlar det om att du i princip alltid behöver ta hennes hand och släpa med henne så mycket det bara går. Hon har en tendens att vandra iväg om du inte håller koll på henne. Du kan lämna henne och gå in i ett annat område av slottet när det behövs, men om du är borta för länge så blir hon attackerad. Hinner du då inte tillbaka och rädda henne så är det som sagt kört. Det kan ibland kännas som spelet är ett enda långt eskortuppdrag (som vi förstås alla älskar...), men det finns ändå tillräckligt med substans i spelet i form av pussel och plattformssektioner för att göra det värt besväret.

Som jag nämnde tidigare så är miljöerna helt fantastiskt designade. Jag har kommit på mig själv att stanna upp på vissa ställen bara för att ta in omgivningarna. Spelet anses ju av många som ett av de viktigaste spelen som skapats ur ett rent konstnärligt perspektiv och jag kan definitivt se varför. Ljudet håller fortfarande god klass också med atmosfäriska och ibland lite mystiska musikstycken. Spelkänslan är lite varierande, med en emellanåt oexakt plattformsmekanik. Det är inte sällan man ser ut som ett fyllo när man försöker balansera på en smalare plattform.

Nu har jag inte riktigt spelat igenom hela spelet än, men är på god väg igenom. Jag ser med spänning fram emot hur mycket information man verkligen kommer att få om storyn då det ofta sätts i baksätet i Team ICO's spel för att göra plats för atmosfären och känslan. Jag har dock inte något emot detta designvalet då de har gjort fantastiska jobb med både Ico och Shadow of the Colossus. Av mina intryck hittills så finns det åtminstone ingen anledning till att en PS3-ägare inte ska gå och köpa bundlingen av dessa två spel. Nu.