Back to the Future: The Game

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på något nytt här i bloggen och leverera en recension av ett spel. Eftersom det senaste spelet jag klarat råkar vara Back to the Future: The Game så föll lotten naturligt på detta.

Spelet är baserat på filmkaraktärerna från Back to the Future, men är inte en rak uppföljare till någon av filmerna utan snarare en avstickare med referenser till vad som hänt i filmerna. Du spelar som high schoolstudenten Marty McFly som i filmerna spelas av Michael J. Fox. Även fall han inte repriserar sin roll i spelen har Telltale Games hittat en skådespelare som emellanåt faktiskt är spöklikt nära en ung Michael J. Fox, vilket passar utmärkt då spelet utspelar sig 1986 och faktiskt mer eller mindre kastar dig rakt in i händelserna från början av första filmen. Du får där assistera "Doc" Emmet Brown, en lokal vetenskapsman/galenpanna som spelas av Christopher Lloyd precis som i filmerna, att demonstrera sin senaste uppfinning. Denna uppfinning är förstås den ikoniska tidsmaskinen som är inbyggd i en DeLorean.

Här börjar dock storyn att grena sig bort från filmerna genom att experimentet inte riktigt går som planerat. Något har skett bakåt i tiden som gör att Doc börjar försvinna från nutiden och det blir din uppgift som Marty att ta reda på vad som hänt för att ändra i tidslinjen, men först och främst ta reda på NÄR det har hänt för att kunna åka tillbaka och åtgärda det. Spelet är uppdelat i fem olika episoder som har en sammanhängande röd tråd, men som hanterar olika tidsperioder eller varianter av tidsperioder. Dina resor tar dig fram och tillbaka mellan 1931 och 1986 ett antal gånger, men även fall du mer eller mindre befinner dig på samma område i staden Hill Valley i hela spelet så känner du ändå en god miljöomväxling då dina omgivningar ändras ett flertal gånger genom att du påverkar tidslinjerna när du åker tillbaka i tiden.

Karaktärerna är i grund och botten välgjorda då de flesta birollerna från filmerna finns med i spelet också. Man stöter t ex på Biff Tannen och hans släktingar som allt som oftast ställer till problem för McFly-släkten. Andra viktiga roller är Jennifer, Martys flickvän i den "riktiga tidslinjen", och Edna Strickland som förvisso inte var med i filmerna men hon är mor till rektorn i Martys skola och bitter gammal dam med väldigt tydliga åsikter om hur folk ska bete sig. När man träffar henne första gången sitter hon i sin lägenhet med ett par kikare och en megafon som hon använder för att skrika åt folk som hon anser är ouppfostrade, så det har gått ganska långt. Martys mesiga och osäkra far gör också en del gästspel och fungerar bra i storyn. Överlag har alla karaktärer fått en bra röstskådespelare. Det finns ett par mindre biroller som låter lite platta och ointressanta, men det handlar oftast om ett fåtal repliker per episod. Det blir dock en ganska tydlig skillnad när dessa dialoger dyker upp och det rycker ut spelaren lite ur den i övrigt fina stämningen.

Spelet i sig är uppbyggt som ett klassiskt "point & click"-äventyr där du som Marty ska genom dialog och att använda rätt pryl vid rätt tillfälle ska lösa problem. Ett enkelt exempel kan vara som i början av spelet när Doc Brown har försvunnit och du inte har några ledtrådar om var eller när han befinner sig. Då hittar du en sko i tidsmaskinen som du kan ge till Docs hund som då sniffar ut en ledtråd åt dig. Problemen du ställs inför varierar en del i svårighet men du känner sällan att du är helt hjälplös eller att det är ologiska lösningar. Skulle du fastna på något finns det ett inbyggt hintsystem som kan ge dig ledtrådar om vad du behöver göra, och oftast finns det flera nivåer av ledtrådar. Den första ledtråd du får ger en generell fingervisning om vad du ska tänka på, men sen blir de successivt mer rakt på sak ju fler du väljer att använda. Du kan använda hur många ledtrådar du vill så det är lite upp till ditt tålamod och självdisciplin hur ofta du återvänder till hintskärmen.

Som jag nämnt tidigare är Back to the Future-stämningen påtaglig i spelet. Förstås finns det klassiska ledmotivet av Alan Silvestri med i spelet vid klimaktiska ögonblick, men även små detaljer som referenser till händelser i filmerna hjälper till att höja närvaron och förstås för att fria lite till publiken. Jag småskrattade ett flertal gånger för mig själv när de lyckades få med repliker från filmerna i spelet och de har gjort det på ett väldigt snyggt vis. Det syns tydligt att manus har skrivits tillsammans med både Robert Zemeckis och Bob Gale som skapade filmerna då dialogen aldrig känns överflödig eller onödig. Förstås innehåller ju storyn en hel del logiska luckor som alltid när man hanterar ämnen som att resa i tiden, men det är något man bara accepterar om man gillar Back to the Future. Syftet är inte vetenskapligt, men väldigt underhållande. Gigantiskt plus till de ställen där de lagt in både referenser till och musik från Huey Lewis & The News. Det blir inte mycket mer 80-tal om man ens försöker.

Grafiken i spelet är funktionell men kanske en aning primitiv på vissa ställen. Karaktärer är en aning karikatyriskt skapade vilket fungerar bra på många ställen men det finns, precis som i fallet med röstskådisarna, en del modeller som är grovhuggna och fula. Generellt sett fungerar det bra för ändamålet dock och det är inget man stör sig på om man inte letar efter problem. En liten notering är att det kändes ganska ooptimerat på PS3 med en del dalar i frameraten emellanåt vilket kunde påverka att ljudet släpade lite också. Jag har inte haft möjlighet att testat det på andra plattformar också, men från vad jag har förstått är det bara PC-versionen som inte lider av dessa problem. Detta är något som störde mig en del gånger eftersom det sker när mycket händer på skärmen och något stort är på väg att hända. Då är det inte det perfekta läget att bli påmind om att man spelar ett spel.

För att sammanfatta det hela så är det överlag fantastisk underhållning man erbjuds för en väldigt liten peng. 10-12 timmar för 199 kr på PSN eller €25 på Steam (hittade inga uppgifter för Xbox Live) är gott värde i mina ögon och i synnerhet för en fan av filmerna som jag är. Om du också är det så finns det inte många anledningar att skippa det här spelet, men om du känner dig osäker så rekommenderar jag dig att se filmerna igen innan du tar beslutet. Om du finner att du inte fått nog av referenser till 1.21 gigawatt, flux capacitors eller 88 mph efter detta så är valet enkelt trots de småfläckar och tekniska problem som finns.

Slutbetyg: 7/10