Jag har ett jobbigt förhållande med Dead Rising 2. Å ena sidan är det ett fantastiskt underhållande spel. Å andra sidan driver det mig till vansinnesutbrott. Det är ett spel som när det går bra kan erbjuda enorma mängder glädje, men när du gör minsta lilla misstag så blir du hårt bestraffad. Är detta då en bra avvägning av risk kontra belöning? Kanske för vissa, men jag ligger nog i kategorin som inte har tålamodet att bli bättre på att hantera villkoren.
Spelet utspelar sig i en situation där zombies har funnits i ett antal år och det finns nu tävlingar som går ut på att döda zombies för att tjäna pengar. Du spelar som den före detta motocrossföraren Chuck Green vars dotter blivit infekterad av ett zombiebett. För att hålla tillbaka spridningen av infektionen behöver dottern Katey regelbundna injektioner av bromsmedicinen Zombrex (kreativeteten sprudlade på det designmötet...). Denna medicin är dock inte gratis och därför ställer Chuck upp i en av de här Terror is Reality-tävlingarna för att få råd med medicinen. Kort efter tävlingen drabbas tävlingsanläggningen av ett bombattentat vilket leder till att alla zombies lyckas komma ut ur sina inhängnader och katastrofen är ett faktum. Vad som gör det hela lite mer komplicerat är att någon försöker sätta dit Chuck för bombdådet och du måste hitta ett sätt att rentvå ditt namn och samtidigt se till att du och din dotter överlever.
Så här långt har jag inga problem. Jag behöver inte mer story än så för att vara nöjd med en zombiehistoria. Problemen i spelet är spelmekaniken, förutsättningarna du måste jobba med för att uppnå ditt mål. Till att börja med så utspelar sig spelet hela tiden med en timer som tickar ner till att militären ska anlända och rädda de överlevande. Det hade ju inte varit något större problem om det inte varit så att alla dina uppdrag är hårt schemalagda inom denna tidsramen också. Detta bygger upp ett ganska stort stressmoment om du redan är inne på ett sidouppdrag som du vill slutföra, men om du slutför det så kanske du missar tidsgränsen på huvudstoryn som tickar ner också. Skulle du missa uppdraget på huvudstoryn så rullar spelet dock vidare, men du har misslyckats med hela uppdragsträdet. Det leder till att du aldrig riktigt kan få reda på vad som hänt i storyn och du låser dig ute ifrån vissa uppdrag och får istället sysselsätta dig med sidouppdrag tills militären kommer. Detta problemet är nog mer något som jag personligen har eftersom jag oftast är lite besatt av att klara av så mycket som möjligt av ett spel när jag väl spelar det. Blir jag utelåst från någonting på grund av lite dumt ställda förutsättningar så är det lite frustrerande.
En annan väldigt jobbig sak är faktiskt även en av de största säljpunkterna, dvs vapnen. Det finns väldigt underhållande sätt att ha ihjäl zombies i detta spelet och du kan kombinera alla former av intressanta vapen vid arbetsbänkar som finns spridda runt om i spelvärlden. Problemet är att de fungerar i en väldigt kort period, sen går de sönder. Detta leder till att du konstant måste leta nya vapendelar för att kunna fortsätta din framfart på ett effektivt sätt. Visst, du kan ju samla på dig ett flertal vapen åt gången men det är lite tidsödande. Och som jag nämnde tidigare så tickar ju klockan hela tiden. Det stora problemet som jag ser det är att utvecklarna står framför dig och dinglar med en stor och rolig sandboxmiljö med ändlösa möjligheter för att kunna utforska denna miljön. Men när du försöker utforska så får du en timer tryckt i ansiktet på dig. Det är som att ge ett barn en leksak de vill ha, men att förbjuda honom eller henne att leka med den. För att ge ett smakprov på hur roligt man kan ha om man ignorerar tiden så kika på klippet nedan.
Det största problemet jag har med spelet är dock hanteringen av savegames. Jag förstår att spelet är ute efter att ge dig en känsla av hopplöshet eftersom du är i en utsatt situation, men det finns en gräns för hur många gånger jag kan tycka det är ok att förlora 30-40 minuter av min tid eftersom jag inte kunnat spara någonstans. Det finns ingen form av checkpointsystem alls, vilket är normal praxis i dagens spel. Detta hade jag förstås kunnat leva utan om det funnits vettiga alternativ. Problemet är att du måste söka upp specifika ställen där du kan spara ditt spel, närmare bestämt toaletter. Varför toaletter? Ingen aning... En sak är säker i alla fall. Jag har aldrig sett ett shoppingcenter med färre offentliga toaletter någonsin. Detta gör att du måste ta omvägar för att hålla din sparfil aktuell, vilket ännu en gång inverkar på tidsgränserna.
Frustration är det första ordet som dyker upp när jag tänker på Dead Rising 2, och det är väldigt synd. Spelet är vansinnigt underhållande och det har potential att bli så väldigt mycket mer. Den öppna miljön och vapensystemet kombinerat med den inte så lite skruvade humorn är ju ett recept som luktar framgång, men tyvärr haltar det hela på grund av korkade designbeslut. Jag har aldrig spelat klart spelet, och även om jag verkligen vill så tror jag inte att det kommer att hända. Jag har absolut ingenting emot ett utmanande spel, det välkomnar jag med öppna armar. Men utmaningen ska inte komma i form av en bestraffning för att du inte väljer att strunta i det som är roligt i spelet, dvs utforska, döda zombies och göra galna saker. Capcom har en potentiell storsäljare här, men de måste göra ett bättre jobb med att göra det mer lättillgängligt. Sen är det förstås inget som hindrar dem att lägga in en "hardcore mode" för de som föredrar spelet som det är idag. Jag föredrar dock personligen att inte behöva bli tunnhårig över att spela ett spel som jag desperat försöker älska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar