Det största argumentet mot dedicerade enheter är för tillfället att Nintendo 3DS har sålt väldigt blygsamt jämfört med föregångaren, men orsaken till detta är inte att folk köper smartphones istället. Många hardcore Nintendofans har gått och köpt denna enhet och sitter fortfarande utan ett intressant spel att spela. Självklart kommer ju folk att vara tveksamma att lägga mellan 2500-3000 kr för en liten låda som samlar damm, i synnerhet om det gäller föräldrar som ska köpa till sitt barn. Det går inte att befoga en uppgradering till en ny version om du inte kommer att använda den på något vis.
När jag ändå är inne på pris så nämns även jämförelserna mellan priset på spel på t ex Android Market och App Store på iPhone med de som köps i butik till 3DS. Att ens försöka rättfärdiga en sådan jämförelse är i många fall snudd på idioti. Många av spelen du köper till en smartphone ligger på mellan 10 och 30 kr vilket är struntsummor med tanke på den potentiella underhållningen. Skulle du vara missnöjd med ditt inköp så är det sällan något som förstör din budget. Samtidigt är spelen oftast väldigt enkla och basala. Ett spel till 3DS ligger normalt sett på 400-450 kr, vilket är en hel del mer. Skillnaden är att du sällan får ett spel som enbart är ett tidsfördriv. Du får ett spel med högre produktionsvärde, story och substans. Visst har vi väl alla lyckats döda en timme eller två på Angry Birds eller Game Dev Story, men i grund och botten är det något som man kan tröttna på ganska omgående eftersom det inte finns mycket till omväxling eller substans under ytan. Därmed inte sagt att det ena spelet är bättre än det andra. De har bara olika ändamål. När jag vet att jag har 10-15 minuter att döda så vill jag inte sätta mig med ett 50-timmars rollspel, utan då kan jag istället lösa några pussel i Cut the Rope. Det viktiga är att se skillnaden på målgrupp och syfte.
Ett annat viktigt argument är att många anser att vi redan har för många elektroniska prylar med oss i dagsläget. Tanken med detta är då att vi hellre använder oss av enheter som gör flera saker än bara spelar spel. Jag kan till viss del se var argumentet kommer ifrån, men jag håller inte riktigt med. Ännu en gång handlar det om att se skillnad på målgrupper. Jag drar mig ofta från att använda uttryck som casualspel och hardcorespel, men det finns inte tillräckligt avancerade och involverande spel på smartphones (idag) för att det skulle kunna bli min enda plattform. Ett av de stora problemen jag har med att spela på en smartphone är också en fråga om batteritid. Dagens smartphones har heller inte någon vidare batteritid oavsett om du spelar eller ej, och jag vill kunna använda min telefon till att ringa, sociala nätverk och diverse produktivitet utan att behöva oroa mig för att ladda den hela tiden. Har jag en dedikerad spelplattform så är det inte längre ett problem. Skulle batteriet ta slut i min PSP så är det bara min spelplattform som inte fungerar längre. Många av de experter som argumenterar för en gemensam enhet för gaming och produktivitet bär dessutom både med sig en smartphone och en surfplatta som t ex iPad och har därmed inte tänkt väldigt långt innan de talat.
Detta är en lite klurig debatt då många blandar ihop äpplen och päron. Marknadsandelarna kan eventuellt vara något överlappande men det är absolut inte på något vis så att alla som ägt en PSP eller Nintendo DS har gått ut och köpt en iPhone eller Androidtelefon istället. Det är en lika absurd slutsats som att jämföra målgrupperna för en stadsjeep och en Porsche 911. Erbjuds det en kompetent dedicerad handhållen spelenhet till ett bra pris och med bra spel så kommer det verkligen inte finnas några problem att hitta någon som köper den. Jag tror att detta kommer att bevisas med all önskvärd tydlighet nu dels genom att Nintendo sänker priset på sin 3DS, men även sen när Sony lanserar sin Vita. Jag kommer i många år framöver vara en användare av flera enheter och jag ser inte problemet i detta. Fry i Futurama sa det bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar