Recension: Flower

På grund av stor efterfrågan (från en och samma person, om och om igen) har jag nu spelat igenom Flower i syftet att recensera det. Att recensera Flower är något som faktiskt är rätt mycket svårare än vad man tror eftersom det inte är som något annat spel jag någonsin stött på. Därför är det även svårt att analysera det som ett spel och sätta ett värde på det på samma vis som att det kan vara svårt att sätta ett värde på en känsla eller upplevelse. Vissa saker kan inte riktigt kvantifieras.

När du startar upp Flower så möts du av en huvudmeny som består av ett fönster i en grå och trist lägenhet. I fönsterkarmen står en lite vissen blomma som representerar den första "banan" i spelet. Du startar spelet och du forslas till en gigantisk äng med blommor och gräs där vissa partier är vissna. Du uppmanas att trycka på en knapp, vilken som helst, på din handkontroll och då kommer en vindpust och blåser iväg ett blomblad som du genom att manipulera vinden får styra runt på ängen. Målet är att få andra blommor att blomma ut och genom detta dra med dig ytterligare blad och ge liv till de vissna partierna på spelområdet. Det är nog ganska omöjligt att beskriva spelet utan att låta som en flummig hippie, och det är lätt att tappa intresset av att bara höra vad spelet handlar om. Flower är ett spel som egentligen måste upplevas då det är 90% en känsloupplevelse. Näst intill ett konstverk skulle jag vilja säga. Jag kan dock säga att det tog inte många minuter av speltid innan jag var övertygad om att det här är något väldigt bra.

Det största problemet jag hade med spelet i början var att jag spelade det som ett spel. Jag var ute efter att vinna eftersom det sitter i ryggraden på mig som gamer. Du har ett mål du ska uppnå så effektivt som möjligt. Går du in i detta spelet med den mentaliteten missar du dock poängen med det hela. Sakta men säkert gav jag mig hän till den vackra grafiken och den lugnande musiken. Det var nästan som en avslappningsövning, och det gav en rogivande effekt. De inledande banorna har inga hinder eller "fiender" heller så du behöver enbart fokusera på att utforska banan och ta in alla intryck. Det finns dock grundläggande mål på varje bana för att kunna ta sig vidare till nästa område. Det kan t ex vara att du ska hitta alla blommor av en speciell färg för att kunna sprida liv i gräset, vilket i sin tur får nya blommor att dyka upp. Senare i spelet kan det vara att du behöver rensa bort metallskrot från naturen för att området ska kunna blomma igen. Kontrollerna är väldigt enkla att lära sig. Du behöver endast använda en knapp på handkontrollen för att kontrollera vinden samt styra genom att luta den rörelsekänsliga PS3-kontrollen åt det håll du vill röra dig. Det kan ta några minuter att vänja sig vid hur du navigerar i omvärlden, men sen känns det hur naturligt som helst.

Grafiken i spelet är kort sagt bländande. Första gången du ser ett område med gräs förvandlas från dött till levande sitter du garanterat med öppen mun. Själva konststilen är inte åt det fotorealistiska hållet alls, utan det är stiliserat med väldigt levande färger och kontraster. Detta gör att du får en väldigt stor effekt av just skiftandet av färger för att ändra miljön och omvärlden. Det är ganska tydligt att Thatgamecompany har lagt ner väldigt mycket resurser på vissa detaljer, som t ex gräset. Animationen av gräset är en fröjd för ögat med hur det reagerar på vind och det känns väldigt övertygande när du flyger med full fart genom högt gräs och det flyger blomblad och frön överallt.

Ljud och musik i spelet är nära perfektion med vindsus och subtil akustisk musik med piano, gitarrer och stråkar som ger en väldigt avslappnande effekt. Varje gång du rör en blomma så kommer en ljudeffekt som passar in i musikstycket som spelas och det gör att du känner dig väldigt involverad i det du upplever. Som att du bidrar aktivt till någon annans verk. Musikens intensitet stegrar vid tillfällen då vinden blir starkare och har nästan samma funktion som en story och berättartempo har i andra spel. Du får ögonblick av stillhet där du får ta in alla intryck, men sen får du en stegring i intensitet, likt en actionsekvens.

Jag har som jag nämnde i början av inlägget haft lite svårt att bestämma mig om det går att ge ett sifferbetyg till det här spelet och samtidigt göra det rättvisa. Skulle jag betygsätta det som ett spel enbart så tror jag inte att det hade varit speciellt högt, då det inte är speciellt utmanande och det är ganska kort. Det hade dock varit ett stort misstag att se det här som enbart ett spel. Jag har länge vidhållit att det är sällan bara spelet det handlar om, utan även vad man får ut av det och Flower visar detta med all önskvärd tydlighet. Skulle jag betygsätta det här spelet enbart på dess förmåga att framkalla känslor och det konstnärliga i det hela skulle jag förmodligen ge full pott till Flower, men nu är det en produkt av båda de ovanstående delarna. Det är med ganska stor klarhet det positiva överväger det negativa och det är något som alla som har tillgång till en PS3 bör spela.

Slutbetyg: 8/10

PS. För att ge en liten hum om hur spelet fungerar rekommenderar jag nedanstående klipp. Det gör inte riktigt spelet rättvisa ändå, men det är nog det närmsta jag har hittat.