Here we go again

Januari månad är slut och det innebär startskottet för årets första intensiva releaseperiod. Under december och januari har jag gjort mitt bästa för att bli klar med höstens massiva anstormning, och förbereda mig för en nystart i februari. Det har gått relativt bra faktiskt med enbart ett fåtal titlar kvar på backloggen, samt ett par spel som jag vid tillfälle kommer att återvända till för att jaga trophies. Med tanke på releaseschemat i februari och mars kan detta dock dröja ett tag. Jag kommer att införskaffa tre spel under denna period som alla kommer att ta ca 30 timmar att ta sig igenom, och utöver detta så släpps även Playstation Vita.

Redan 1:a februari är det dags för Final Fantasy XIII-2, en mycket lovande uppföljare på ett spel som fick väldigt blandad kritik. Jag tyckte personligen att föregångaren var väldigt bra, men det hade ju förstås sina nackdelar. Ett av de vanligaste klagomålen var att spelet var på tok för linjärt och höll dig i handen för länge. Jag kan hålla med om detta till viss del då du faktiskt inte fick riktigt fria tyglar förrän kanske 20 timmar in i spelet. Till viss del uppskattade jag dock det då det fanns en hel del olika system att lära sig och att öppna upp allt från början hade nog kunnat kännas överväldigande. Det gav även storyn en möjlighet att utvecklas som Square Enix önskade med tanke på att det var till stor del styrt vilka karaktärer du använde i början. Detta tillsammans med att det var det första Final Fantasy-spelet som saknade städer eller en världskarta gjorde att många gamla fans av serien klagade högljutt och reaktionen från Square Enix är ganska uppenbar i denna uppföljare. De har åtgärdat många av de linjära bitarna och återinfört städer där du kan prata med folk och butiker där du kan köpa och sälja utrustning. Den viktigaste förändringen är förstås att du hela tiden har med dig en Moogle som utbrister "KUPO!" med jämna mellanrum. Ett fåtal recensioner har dykt upp nu och det ser överlag väldigt positivt ut.

Nästa spel släpps ungefär en vecka senare och är ett spel som överraskade mig från ingenstans, Kingdoms of Amalur: Reckoning. Jag har tidigare skrivit om spelet efter att ha testat demoversionen som släpptes för ett par veckor sen. Efter en lite trög start i tutorialbiten så blommar spelet ut till vad som mycket väl kan bli ett av årets största mästerverk. Många rollspel erbjuder en djup story, men ytterst få kan samtidigt mäta sig med stridssystemet som finns i Reckoning. Det är nästan på nivå med God of War skulle jag vilja säga, fast det är en liten överdrift. Det finns ett combosystem i Reckoning också fast det är inte lika djupt som det som finns i God of War. Dock är det lika flytande och naturligt. Det är också ett av de få spel som kan mäta sig med Skyrim när det gäller omfattande innehåll. Under intervjuer har projektledaren Ken Rolston nämnt vid ett flertal tillfällen att när en av utvecklarna försökte spela igenom 100% av spelet så fort som möjligt så landade han på ca 200 timmar. Det är ett så pass stort spel att IGN har beslutat sig att recensera spelet på samma vis som man brukar recensera ett MMO så att man får kontinuerliga uppdateringar under ett par veckor och sedan det slutgiltiga betyget. Jag ser fram emot att sänka ohyggligt många timmar i detta spelet.

Sen är det dags. Äntligen. Jag har längtat till den 22:e februari sen E3-mässan i somras. Jag talar förstås om Playstation Vita. Ni som har följt min blogg vet att jag redan skrivit spaltmeter om denna enhet och det finns inte mycket att tillägga. Det solklara köpet på releasedagen är förstås Uncharted: Golden Abyss. Även fall det inte dykt upp speciellt många recensioner av spelet än då de flesta inte recenserar importkopior så har jag i stort sett bara hört positiv kritik om spelet. Luttrade recensenter förundras över det faktum att denna lilla maskin kan pumpa ut så fantastisk grafik och erbjuda en upplevelse som tidigare endast var möjligt på en stationär konsol. De få minuter jag fick testa det på Gamex i höstas gav bara mersmak. Det ska bli fantastiskt intressant att få uppleva detta som jag längtat efter så väldigt länge. Givetvis har jag tagit ledigt från jobbet på releasedagen, och jag hoppas att Webhallen tänker ha en midnattsrelease.

Som om detta inte var nog så är det dags för Mass Effect 3 den 8:e mars. Denna fantastiska spelserie som har gått från klarhet till klarhet ska nå sin episka kulmen och avsluta Commander Shepards historia om striden mellan mänskligheten och Reapers. Enligt de uppgifter som finns tillgängliga så ska spelet innefatta en del strider på Jorden där man ska stå emot en Reaperinvasion, och bara detta låter ju hur fantastiskt som helst. Förstås kommer rymdfärderna att finnas kvar, så du kommer inte att spendera hela spelet på jorden. Spelet har dock oroat många fans genom att visa väldigt mycket action i trailers, och även fall styrningen och känslan tagit ett par steg åt Gears of War-hållet så har jag svårt att tänka mig att det är en rättvis bild av hela spelet. Faktum kvarstår att om man vill marknadsföra ett spel genom en trailer så är inte långa djupa dialoger det bästa sättet, utan det är actionsekvenserna. Jag fick möjligheten att testa spelet på Gamex ca 10 minuter och jag tyckte att det kändes lovande. Styrningen i actionsekvenserna är inte lika kantig och spelet kändes mer flytande än vad tvåan var. Jag har inga som helst tvivel på att Bioware även har en djup, engagerande story som de i princip alltid levererar. Jag hoppas även på fler recitationer av Shakespeare av Elcorskådespelare.

Detta är i stora drag vad som kommer att ske i de kommande månaderna. Kommer jag att ha kul? Självklart. Kommer jag att ha tid för alla spel? Tveksamt. Kommer jag att ta mig tid ändå? Absolut.