Många spelintresserade människor, inklusive mig själv emellanåt, har en ganska romantiserande bild av hur det är att vara en del av ett spelutvecklingsprojekt. Det är lätt att få för sig att det är lite flummigt och löst organiserat eftersom det i grund och botten är ett kreativt projekt, likt en målning eller en skulptur. Numera finns det dock extremt mycket pengar i spelbranschen, och som vanligt är detta på gott och ont. Förstås är det fantastiskt att se resultatet av ett jätteprojekt med budget på tiotals miljoner dollar, men så fort det handlar om så pass stora summor finns det alltid någon som är ute efter att tjäna lite extra på andras bekostnad.
I maj i år släpptes en av årets största titlar LA Noire. Spelet, som utvecklades av australiensiska Team Bondi, var hett efterlängtat och hade en relativt lång och komplicerad utvecklingstid. Spelet sålde väldigt bra och det var generellt omtyckt av både recensenter och konsumenter. För ett tag sen dök det upp en webbsida skapad av före detta anställda som poängterade att alla involverade inte hade funnits med i sluttexterna i spelet och publicerade då en komplett lista. Detta skapade ju många frågetecken hos allmänheten och hos journalister och antydde ju att något hade gått väldigt fel till.
Den 24:e juni publicerade IGN en artikel baserat på intervjuer och information från elva personer som tidigare varit anställda på Team Bondi. Vad de hade att berätta var inte rolig läsning. Företaget hade tidigare skapat Playstation 2-spelet The Getaway, som ganska oväntat blev en kommersiell hit. Detta gjorde att Team Bondi i princip över en natt blev en betydligt större studio, men det fanns ingen struktur på plats för att hantera detta. Grundaren Bredan McNamara passade inte in i rollen som projektchef på denna nivå, utan tog till exempel själv kreativa beslut utan att konsultera avdelningscheferna. Han brukade även referera till projektet som "hans spel", och såg därför att han hade befogenheten att ändra och implementera som han ville. Om man tyckte att kraven var orimliga så kunde man mer eller mindre packa ihop sina saker och lämna över till någon annan.
En annan punkt som togs upp var obligatorisk och obetald övertid. Det är ganska vanligt i utvecklingsprojekt att man har perioder med mycket övertid, något som kallas crunch time, men i detta fallet hade crunchtiden varit större delen av den 7 år långa utvecklingstiden. Detta innebar att folk brändes ut, fick sällan träffa sina familjer och vantrivdes bara för att kunna behålla sin inkomst. Anställda fick höra att de inte tog projektet på allvar om de inte kunde avsätta sina helger till jobbet. Detta ledde till stor omsättning i personal, och många fick till slut nog och sa upp sig utan att ha ett nytt jobb att gå till.
Brendan McNamara har under intervjuer efter läckorna inte visat ett dugg dåligt samvete, utan har snarare varit stolt över hur bra resultatet blev. Visst håller jag med om att slutresultatet blev bra, men till vilket pris? Pyramiderna i Egypten räknas som kulturskatter, men hur många som arbetade med bygget var nöjda med arbetsvillkoren? Alla som ger sig in i spelbranschen är medvetna om att 8-timmars arbetsdag sällan är en verklighet, men att ha obetald övertid varje dag samt att jobba helgerna är det nog ingen som förväntar sig. Det var inte ovanligt att arbetsveckorna var mellan 80 och 110 timmar. Den ihållande crunchen användes heller inte för något speciellt kreativt syfte utan verkade mest kompensera för dålig planering. Ett skräckexempel som togs upp var en anställd som fick en skriftlig varning för att ha kommit kl 9.15 istället för kl 9.00 då han skulle börjat. Till saken hör då att han hade avslutat föregående "arbetsdag" kl 3.15 på natten och själv fått stå för taxiresan hem.
Spelbranschen är fortfarande relativt ung, men växer exponentiellt. Problemet att växa för snabbt poängteras ju väldigt väl av exemplet jag skrivit om. Fel personer hamnar i ledande roller, och pengar lockar eftersom det inte funnits en lika stor marknad förr. Jag tycker det är enormt modigt av de före detta anställda som vågat berätta om dessa orättvisor och jag skulle vara förvånad om det inte sker konsekvenser inom kort. Det är sannolikt varken första eller sista gången det händer, men nu finns det åtminstone en publik medvetenhet om detta och ett hopp om att det kan undvikas. Jag föreslår även att ni läser igenom IGN's artikel om Team Bondi som är väldigt välskriven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar